Vandrar in i dimman

februari 28, 2010 kl. 3:30 f m | Publicerat i Reflektioner, Skrivande | Lämna en kommentar

Vi har grönt ljus.

Människan kan skåda in i forntiden.

Med tillräckligt antal tecken bildas ett mönster.

Det finns en tid för att leva i nuet.

Det finns en tid för att sia om tider som komma skall.

Det finns en tid för att återuppväcka det gamla.

En flintyxa som användes för femtusen år sedan och sedan tappades bort, och som hamnade allt djupare ner under lager av jord, är fortfarande en flintyxa när vi gräver upp den. Den har inte förlorat sin funktion. Och om femtusen år är den fortfarande en flintyxa.

År 7010 är stenålderns redskap lika giltiga som förr, men hur blir det med det svenska språket? Kan någon då läsa och förstå våra bokstavskombinationer?

Kommer resterna av det svenska textarvet att förvaras på Biblioteket för utdöda språk i Chongqing?

Framtiden kommer att bry sig om oss precis som vi bryr oss om forntiden.

För att kunna återskapa forntiden måste vi se på varje tecken med klara ögon. Se vad det är: inte vad vi lockas tro att det är.

Människan älskar Månen och dess sken, men vad vi ser är Solens strålar reflekterade mot ett svävande berg. Det är ett berg utan upp eller ned. Det har bara ett in och ett ut. Det är mörkt till sin natur. Solen ger det liv.

När vi tittar på Månen ser vi alltså Solen.

Ett metallföremål hittas i en plöjd åker. Det är från folkvandringstiden. Vi föreställer oss vad föremålet har använts till utefter våra egna seder, våra egna ideal. Men vi kan aldrig så noga veta förrän texten kommer i dager: texten som beskriver vad föremålet användes till.

Vi måste dock inte bara ha texten: vi måste tolka den rätt. Ordens innebörd kan skifta genom åren och från region till region.

Vi måste förstå vad som är skrivet som fakta och vad som är skrivet som fiktion, och vi måste vara uppmärksamma när författaren medvetet eller omedvetet börjar slira åt det ena eller det andra hållet.

Jag är hungrig som en varg, säger någon. Det är inte sant. Personen kommer inte att kasta sig över ett får och slita köttstycken ur det med sina bara tänder.

Han är stark som en björn, säger någon. Det är falskt. Jag har ännu inte sett en människa vid sunda vätskor frivilligt gå upp i gladiatorkamp mot en björn.

Vad hade Muhammad Ali i sina bästa dagar kunnat göra mot en grizzlybjörn? Vad hade Bruce Lee kunnat göra mot en tiger?

Men om Muhammad Ali, Bruce Lee och Dolph Lundgren gick upp tillsammans mot ett lejon, då skulle människan ha en chans att gå segrande ur striden.

Man säger att Alexander den store gjorde stora erövringar. Gjorde han? Det var hans armé som gjorde det. Om Alexander ensam hade ridit in med draget svärd i Asien på sin Bukefalos hade han knappast åstadkommit några fler storverk än att lösa den gordiska knuten. Och som han löste den! Löste han den verkligen? Räknas det? Alexander den store var stor, men hur stor?

För härskare gäller andra lagar än för undersåtar. En dödad man på en gata är mord. Tiotusen dödade män på ett slagfält är politik.

Ett glas är halvfullt och halvtomt på en och samma gång.

Hur skall vi någonsin kunna återskapa något ur historien när till och med tydligt skrivna ord kan föra oss på villospår?

Kan vi lita på att kameran inte ljuger?

Efter kravallerna på Avenyn i samband med EU-toppmötet 2001 spankulerade jag utmed denna gata för att inspektera skadorna. När jag hade kommit upp till Konstmuseet slog jag mig ner på dess väldiga trappa och försökte smälta intrycken. Under tiden byggdes murar på varje tvärgata till Avenyn: murar av containrar staplade på varandra i två våningars höjd.

Ett, som det verkade, amerikanskt TV-team stod nedanför mig och höll på att förbereda ett inslag. Rester av vandalism låg på marken, men det var uppenbarligen inte tillräckligt TV-mässigt, så reportern böjde sig ner och samlade ihop lite grejer till ett fräckt arrangemang, och strax därefter började han rapportera in i kameran med arrangemanget i bakgrunden.

Var det fråga om nyheter eller var det elever från Konstfack som var ute på grupparbete?

Var det en installation eller en performance? Gränserna suddas ut.

Man kan tycka att tilltaget var oskyldigt. Bråten låg där som ett resultat av det som reportern ville rapportera om. Bråtens inbördes placering förändrade inte det faktum att ligister hade stulit de fredliga demonstranternas chans till att nå ut med sina budskap till omvärlden.

Om en intellektuell demonstrant har slipat på sitt manifest i månader och sedan skall läsa upp detta inför massmedierna och en bakfull demonstrant samtidigt häller bensin på en flagga och tänder på, är det bensindemonstrantens slagord som kommer att citeras och bevaras.

Redan i urvalsprocessen görs en gallring där det tråkiga får ge vika för det eldiga.

Det finns över en miljard muslimer i världen: de flesta säkert av fredlig natur, men TV-kanaler har för vana att visa aggressiva muslimer med automatkarbiner i händerna. Hur påverkar urvalet av fakta vår verklighetsuppfattning, vår bild av världen? Hur påverkar det våra attityder, våra handlingar?

Samtidigt har vi själva ett val att göra: Från vilka källor vill vi hämta vår information?

Det bästa är naturligtvis att hämta information från så många källor som möjligt och sedan bedöma trovärdigheten hos respektive källa, och därefter lägga pussel, skåda mönster.

Ibland har jag funderat på om jag skulle ta och koncentrera mig på vissa årtal och lära mig allt om vad som hände då.

Jag är född 1966.

Jag skulle till exempel, för det irrationella intressets skull, kunna försöka ta reda på så mycket som möjligt om 1666, 1766 och 1866.

Jag läste en gång om en historiker som försökte koncentrera sig på allt om 1600-talet, men han gav till slut upp. Källmaterialet var alltför omfattande.

Tre årtal: 1666, 1766, 1866. Det borde räcka för att hålla mig sysselsatt till dagarnas slut.

Men allvarligt talat: Hur mycket dokumentation finns det inte beträffande dessa tre år i form av brev och kyrkböcker och romaner och diktsamlingar och avhandlingar och protokoll och tidningar? Jag ger upp.

Det får räcka med ett årtal. Jag skulle kunna bli ett vandrande lexikon för ett specifikt år, en tidsmaskin av kött och blod.

Någon skulle kunna fråga mig: Vad hände 1866?

Och jag skulle svara: Vad hände inte 1866!

Men ingen kommer någonsin att fråga mig: Vad hände 1866?

Delad glädje är dubbel glädje, och delad kunskap är grunden för människans utveckling, men historiskt sett har det varit viktigare att lära sig hur man gör upp eld och vilka växter som är människoföda, läkemedel eller gift än att lära sig vad som hände 1866.

Historia behöver inte kretsa kring ett tidsintervall, utan kan lika gärna kretsa kring en geografisk enhet: Göteborgs historia. Europas historia. Universums historia.

Men man kan lika gärna följa en mer rörlig företeelse: Det etruskiska språkets historia, handeldvapnets historia, Emanuel Swedenborgs historia, gruvarbetarnas historia, järnvägens historia, absintens historia.

Men man måste inte alltid sträcka sig så himla långt bak i tiden. Nutidshistoria kan också vara intressant.

Minns ni hur det var för en stund sedan?

Ni läste: ”Vi har grönt ljus. Människan kan skåda in i forntiden.”

Åh, det var tider det! Vad ljuvligt det var att börja läsa en alldeles ny text, så fräsch, så oförstörd, som en paradisö där ingen människa satt sin fot.

Sedan blev allt så grumligt på något vis. Den rena tanken, den röda tråden sjönk i havets djup, och havet förvandlades till dimma. Man kunde andas hela vägen, men målet för resan blev mer och mer diffust.

Till slut hamnade allt på bottnen, som en skattkista fylld av mynt av guld, stakar av silver, pärlhalsband, tiaror prydda med diamanter, kungakronor prydda med smaragder, rubiner och safirer till ingen nytta för hajar och stingrockor.

All oupptäckt historia finns bara på fem ställen: I den enskilde människans minne, på havsbottnen, i jorden under våra fötter, i bergsskrevor och i bortglömda fack. Söken, och I skolen finna.

Vad som huggs i sten består.

Det finns mängder av gömda spår.

Vi talar om Dolorosas år.

Gräven där I står.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: