Vargavinter

januari 3, 2010 kl. 9:19 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Kung Bore har …, ja, nej, jag skall inte tråka ut er med den detaljerade väderleksrapporten. Alla vet att det är kallt.

Igår var jag och handlade på mellandagsrean som vore jag en helt vanlig människa. Det kändes lite skrämmande att gå omkring i Nordstan med plastkassar och vara en av de där konsumenterna som hotar att ödelägga Jorden med sin ansvarslösa livsstil. På min färd att ödelägga Jorden inhandlade jag ett par löparskor (jag skall springa Göteborgsvarvet i år, och dessförinnan skall jag deltaga i ett seedningslopp) (min bästa tid, 1. 51. 16, gjorde jag 1984, varvid jag slog den jämnårige kombattanten Louis Herrey med ett antal sekunder, vilket gladde mig särskilt eftersom han och hans kumpaner kom flygande i helikopter till tävlingen och fick ställa sig längst fram i min startgrupp. På den tiden hade man inte något chip som satte igång tidtagningen när man passerade startlinjen, utan tidtagningen satte igång när hela startgruppen skickades iväg, vilket innebar att om man inte hade köat länge för att få en tätposition i startgruppen hade man alltså redan förlorat en massa tid innan man ens passerade startlinjen. I vilket fall som helst vet jag inte om de nyblivna eurovisionsongcontestsegrarna Bröderna Herrey hade koll på detta, men de anslöt alltså sist till just min startgrupp, placerades framför alla andra, och så vände de sig om och hoppade och skuttade och vinkade till alla som inte hade fått någon VIP-behandling. De fick många vinkningar tillbaka, särskilt med händernas mellersta fingrar. I vilket fall som helst var det roligt att de vann schlagerfinalen, och den där låten har man ju gladeligen nynnat på ett antal gånger sedan dess. Nåväl, senast jag sprang var för några år sedan. Då fick jag 2.22. Nu måste jag komma under två timmar. Det var alltid det jag satsade på förr, och jag skall satsa på det igen. Jag är ung på nytt.), en träningsoverall, ett underställ, ett regnställ, en mössa, ett par handskar och två halsdukar.

När jag gick hem genom Brunnsparken såg jag den gamla tiggerskan, hon som brukar sitta på bron med sin lilla Jesusstayett eller Denheligamariastatyett, jag kommer inte ihåg vilken slags stayett. Det var kanske för trångt på bron nu med alla som kom med sina breda plastkassar i hennes ansiktshöjd, så istället hade hon förflyttat sig till en plats mittemot Palace, nära spårvagnsspåren, men det var uppenbarligen för kallt att sitta på marken så den stackars gumman fick stå på alla fyra med de bara händerna vilandes på varsin yllevante som låg på marken. Statyetten syntes inte till. Det låg några mynt framför henne, men man vet ju inte hur mycket som folk verkligen hade skänkt, och hur mycket hon hade varit tvungen att lägga dit själv för att folk skulle förstå att det var där de borde lägga mynt. Själv ansåg jag mig inte i stånd att kunna bidra med något eftersom jag hade händerna fulla av plastkassar med dyra varor och dessutom bråttom hem för att fortsätta läsningen av Dostojevskijs ”Fattigt folk”. Jag skäms innerst inne över att jag brukar ge pengar till gatumusikanter men inte till rena tiggare, som förmodligen är de som behöver pengarna bäst, men min skam hjälper dessvärre inte en enda människa. Jag får sätta min lit till att stadens styrande gör vad de är satta att göra.

Jag är glad att jag har det bättre ställt nu. Idag handlade jag i Nordstan igen. Jag ville köpa ett par svarta lågskor eftersom jag har ett par där lädret har börjat lossna från sulan i höjd med hälen, detta eftersom jag av lättja inte har tagit av mig skorna för hand, utan skavt av dem med hjälp av fötterna, och då det uppenbarligen har varit så att det är med den skobeklädda vänsterfoten som jag först har tagit av högerskon, är det således högerskon som har fått ta mest stryk. När jag köpte skorna, i somras om jag inte minns fel, tyckte jag att jag gjorde ett kap eftersom de var så billiga, men kvalitén hängde till synes ihop med priset, vilket så förargligt har bringat min lättja i dager. På tal om Brunnsparken: Av alla stadens tiggare undrar jag vart flickan med gitarren har tagit vägen: hon som inte kunde spela, utan bara monotont slog med handen på strängarna. Jag har föreställt mig hur hennes slavdrivare tvingade henne att spela gitarr, fastän hon varken ville eller kunde. Var är hon idag? Har hon hon lyckats göra sig fri, eller har hon fått andra arbetsuppgifter? Det är så hemskt att se alla dessa tiggare, att veta att de antingen är slavar eller att de har det bättre frivilligt knäböjandes och tiggandes i Göteborg än att i Östeuropa bli förföljda för sin, som jag antar, etnicitet.

Idag fyllde jag på mitt magnetkort med tvåhundra kronor. Det är ett kort med vilket man kan resa på Västtrafiks linjer. Många har klagat på det nya magnetkortsystemet, men det hela är mycket simpelt, åtminstone om man lever simpelt. Skall man resa inom en zon håller man upp kortet så att det blinkar och tutar. Därefter rör man inte kortet något mer. Skall man resa genom flera zoner trycker man först på plusknappen och sedan låter man det tuta och blinka. När man sedan stiger av i den sista zonen låter man det tuta och blinka igen. Hur man gör om man är flera vet jag inte. Jag är aldrig flera, och jag genomför heller aldrig byten av transportmedel med långa tidsintervall.

I samband med att jag fyllde på mitt magnetkort köpte jag en GP och slog mig ned på en av de röda träbänkarna inne på Centralstationen eftersom jag ville att det skulle kännas lite högtidligt att läsa. Tidningen var mycket läsvärd. Den handlade bland annat om såväl Johanna som Josefina. Mycket trevligt. När jag satt där och läste började en massa människor yla som vargar. Detta skedde bakom mitt huvud, och hade det varit före Interneteran hade jag trott att det var en flock hormonstinna ynglingar som såg en vacker kvinna passera dem, men nu misstänkte jag istället att det var en sådan där synkroniserad happening (flash mob) där folk samlas på allmän plats för att vid ett visst klockslag helt plötsligt göra något märkligt och sedan lägga ut det på YouTube. Ylandet höll på länge, men jag vägrade att vända mig om för att beskåda spektaklet. Jag ville att det skulle synas på den eventuella filmen att jag var totalt oberörd. Efter ett tag började de skandera ”Rädda vargen” och så började de marschera i riktning mot Nils Ericsonterminalen. De var dock ute i ogjort väder. När det kommer vargar till Göteborg brukar folk ta fram kameran istället för geväret. Demonstrationen hade fått bättre effekt om demonstranterna hade uppsökt någon bonde i Värmland eller Dalarna som just hade fått sina får sönderslitna och ylat för honom, bäst dock i dagsljus, annars hade de kanske fått en salva med hagelbössan, det hade de förresten kanske fått även i dagsljus: hela den där frågan är ju så infekterad. Jag kommer inte ihåg vad Jan Guillou anser om saken, med vad han än anser om saken ansluter jag mig till hans ståndpunkt. Han brukar ju alltid resonera så klokt.

Jag begav mig alltså in i Nordstan på jakt efter ett par döda djur vars hud hade omvandlats till ett par svarta lågskor. Jag fann ett par helsvarta Adidas Stan Smith II för en rimlig penning, vilket gladde mig eftersom jag då kunde ha dem både som lågskor och gymnastikskor (de gymnastikskor jag har är ca tio år gamla). Dock visade det sig i detta fall, och även när jag letade efter andra slags skor i andra butiker, att stadens män i storlek 45 hade varit och länsat butikerna. I brist på nya skor köpte jag mig istället en hipp dörrmatta på Lagerhaus (min gamla erbarmliga från IKEA fick därmed stryka på foten).

dörrmatta från Lagerhaus 199:-

Man kan bara gissa vilken rusning till butikerna det kommer att bli nu. Alla vill ha en sådan dörrmatta som Håkan Tendell har. Det är ju så reklam fungerar. När jag var liten såg jag att Sophia Loren använde Lux tvål. Eller också var det en annan sorts tvål. Jag är lite osäker. Men jag minns Sophia Loren. Alltid något.

Undrar just vilket reklamvärde jag har egentligen.

Det finns tre typer av människor: De som får bra betalt för att skylta med ett speciellt varumärke, de som betalar bra för att få skylta med ett speciellt varumärke, och så alla de som inte kunde bry sig mindre.

Om jag nu nämner vilket rakvatten jag för tillfället använder, vad säger det då om mig?

Aqua Di Giò Giorgio Armani Lotion Après-Rasage After Shave Lotion

Jag har inte fått betalt för att nämna detta rakvatten. Tvärtom fick jag slanta upp i någon butik någon gång för att komma över dropparna. Förmodligen är det helt meningslöst att jag använder rakvatten eftersom jag bara duttar lite lätt på kinderna och halsen. Redan innan jag har lämnat lägenheten har väl den dyra vätskan dunstat bort. Jag duttar eftersom jag är rädd för att det skall dofta för mycket. Man vill ju inte framstå som någon slags charmör.

Nu lite nyheter om mitt skrivande. Som ni kanske känner till har jag haft för avsikt att under 2010 omarbeta min gamla 20 000-ordare ”Mörker över Manhattan”. Nu är det 2010 och jag har redan hittat på innehåll till trettiosju kapitel, växelvis berättade ur endera Solveigs, endera Franks synvinkel. Solveigkapitlen skall max innehålla 3 000 ord. Frankkapitlen skall innehålla max 2 000 ord. Tillsammans blir detta max 93 000 ord, vilket innebär att jag inte behöver krysta till kapitlen för att komma över den lagstadgade 80 000-gränsen.

Allting ser mycket lovande ut.

Håkan Tendell

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jo då, Sophia Loren gjorde reklam för Luxtvålen. Håll till godo med denna gamla reklamfilm:

  2. Ja, där ser man. Minnet svek mig inte denna gång.
    Tack, Robert, för videon.
    Och tack, Gud, för Sophia Loren.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: