Ordning

december 13, 2009 kl. 11:58 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Jag vet inte hur ni brukar göra med era skjortor eller blusar, men jag brukar sällan stryka flera i taget. Då menar jag alltså inte att man lägger flera plagg på strykbrädan samtidigt, utan att man tar flera i rad, så att man till exempel sedan har allt man behöver för arbetsveckan. Oftast blir det att jag stryker dagens skjorta på morgonen, eller så tillämpar jag ungkarlsmetoden, vilken jag konsekvent höll mig till i veckan som gick, det vill säga att man tar på sig en skrynklig skjorta och så är det bra med det. Det uppdämda behovet av att få se ordentlig ut var kanske den utlösande faktorn till att jag idag strök fem skjortor på raken. Dessutom är det ju ganska skönt att slippa se strykbrädan stå framme i lägenheten. Åsynen av den och det vardagslivets slaveri som den påminner om hämmar mitt tankearbete kring de stora världsproblemen. Diskmaskinen fick arbeta idag också. Och jag körde även diskfragmenteraren i datorn. Det är härligt med ordning.

När jag stod där och strök hade jag på TV:n för att inte plågas alltför mycket av vardagssysslans tristess. SVT sände körsång från en kyrka. Det var ljuvligt att lyssna på och harmonin i mitt sinne fördes över på strykningen där jag förde det heta järnet långsamt över plaggen. I kyrkan stod stjärngossar med tillhörande strutar på huvudet. Det kändes märkligt, men så funderade jag på om stjärngossarna verkligen skulle vara ett mindre kristet inslag än flickan med de brinnande ljusen på huvudet. I juletid har jag sett julgranar i kyrkan. Däremot inte några tomtar. Ockultism och nationellt präglade ceremonier i all ära, men vid tomten går nog ändå gränsen. Tomten är ju på sätt och vis Guds värste konkurrent. Gud säger: ”Var snäll i detta liv, så slipper du brinna i helvetet.” Tomten säger: ”Var snäll i år, så får du julklappar.” Båda är vita, medelålders, skäggiga män och har det allseende ögat. Men det är bara Gud som har det allhörande örat. Det är bara att knäppa händerna så hör Han vad man önskar sig. Tomten kan bara få reda på ens önskningar via brev. Gud och tomten har en liknande bakgrund. Bägge var de onda i sin ungdom. Gud utplånade i stort sett hela mänskligheten i affekt, och tomten var förr en ond liten djävul som sprang omkring mellan gårdarna och stal gröt eller hur det nu var, men när Coca-Cola skrev kontrakt med honom fick han en helt ny och mer gemytlig image. Tiger Woods kanske kan få en liknande makeover om han skriver kontrakt med dem. Han börjar ju få ont om sponsorer nu. Nåväl, jag stod där och strök skjortor och följde luciagudstjänsten när stjärngossarna började sjunga en strof ur Beatles ”Lucy in the sky with diamonds”. Det är ju som vi alla vet en låt som i förtäckta ordalag hyllar känslan av att bli hög på droger. Kanske var det en blinkning till Karl Marx ”Religion är folkets opium”. Man kan inte så noga veta nuförtiden. Alla flirtar med alla i jakten på nya målgrupper. Efter potpurriet applåderade publiken. Jag lyssnade noga för att höra efter om någon visslade av uppskattning. Det var det ingen som gjorde. Hade någon visslat i kyrkan hade jag blivit upprörd sådär som bara en stockkonservativ kan bli. Jag blev rädd för mig själv när jag tänkte sådär. Vart tog den där rockkonsert-Håkan vägen? Vart tog den där Blåvittklacken-Håkan vägen? Var jag fortfarande mannen på gatan eller hade jag nu förvandlats till en simpel skjortstrykare som var på väg att ringa TV:s klagomur? Jag funderade och kom fram till att jag fortfarande var densamme. Skönt. Jag stängde av strykjärnet och TV:n.

Jag är inställd på att mitt kommande manus skall innehålla tjugosju kapitel á tretusen ord vilket blir summa åttioentusen ord vilket uppfyller grundkravet för att ett debutantmanus skall vara av intresse för branschen.

Det är viktigt nu när jag är på väg att bli kommersiellt anpassad att jag inte tappar originaliteten. Var i manuset kommer Håkan Tendell att lysa igenom? För jag vill väl inte skriva något som följer recept 1 A så hårt att mitt verk bara blir en storsäljande dussinvara?

Det leder in på den viktigaste frågan: Varför vill jag bli publicerad?

Är det för pengarna?

Både ja och nej. Mest nej. Eller ja. Det är väl klart att jag vill bli ekonomiskt oberoende på mitt författarskap. Men pengarna är inte den största drivkraften.

Är det för publiciteten?

Kanske. Det finns säkert konstnärssjälar som utövar sin konst i smyg och hellre skulle bita i giftampullen än att synas på förstasidorna, men jag tillhör inte den kategorin. Jag skulle nog må bra av att bli lite uppmärksammad för mitt skrivande.

Är det för odödligheten?

Jag vet faktiskt inte. Vilken glädje har Dostojevskij av att jag läser honom? Han var säkert mest glad för att under sin levnad få umgås med kvinnor och spela bort pengar på roulette. Vilken glädje har Strindberg av att jag läser honom? Han vet inte om att jag existerar. Han vet ju inte ens om att han själv en gång existerade. Han har gått från en existens till en icke-existens, från ett vara till ett icke-vara, från ett tänkande till tomheten. Det är hans ord i böckerna som lever kvar. Orden inom honom dog ut 1912. Såvida inte … Ja, nu är jag inte inne på att bevisa att jag är den reinkarnerade, utan jag tänkte snarare föreställa mig att det finns ett annorlunda liv efter detta, kanske ett fluffigt moln med en gyllene harpa, eller en Edens lustgård där alla människor och djur bara kramas och äter frukt och grönt (nej, man får inte krama ormen, och man får inte äta äpplen, men det gör inget, för sedan tio år tillbaka lider jag av pollenallergi och det innebär att jag inte kan äta gröna äpplen utan att få besvär, så för säkerhets skull äter jag inte röda äpplen heller), eller kanske ett osynligt tillstånd där man svävar omkring på jorden och roar sig med att betrakta vad de levande har för sig.

Det där sista låter mest attraktivt. Får man välja? Eller är jag redan inbokad i de varma grottorna längst ner?

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: