Plan

december 2, 2009 kl. 11:59 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Man måste ha en plan.

Fram till början av 1970 saknade jag varje form av litterär målmedvetenhet. Kunde varken läsa eller skriva. Mina återkommande största kulturupplevelser var dels att lyssna på min speldosa som framförde ett härligt stycke ur ”Blommornas vals” ur ”Nötknäpparen” av Tjajkovskij, dels att lyssna på en grammofonskiva som spelade upp en berättelse om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. Med grammofonskivan följde ett häfte med bilder (och text som jag ännu inte hade knäckt koden till) där den stora stygga vargen inte på något sätt var trevligt målad, utan tvärtom såg riktigt läskig ut med mörkgrå päls, gula ögon och ett stort gap med huggtänder. Varje morgon ”visste” jag att den stora stygga vargen låg under min säng, redo att gripa tag om mina fötter så fort jag satte ned dem på golvet. Därför hoppade jag alltid från sängkanten och sprang sedan ut ur rummet. Efter några sekunder måste vargen ha förintats på något sätt, för därefter var faran över, ända tills nästa morgon. I slutet av 1970 hade jag dock lärt mig att läsa lite grann.

Fram till början av 1980 hade jag provat på en hel del inom såväl läsande som skrivande. Bland annat hade jag provat på att göra serietidningar och vid ett tillfälle försökt skriva världens längsta mening. Jag visste inte hur lång den allra längsta var, men när min egentillverkade mening var uppe i drygt tusen ord nöjde jag mig och satte punkt. Sommaren 1978 skrev jag en synopsis på en uppföljare till filmen ”Stjärnornas krig” och skickade den till George Lucas. Hans assistent svarade:

”Dear Hakan:

Thank you for your letter to George Lucas. Unfortunately it is impossible for him to reply personally to the many letters this office receives.

The STAR WARS sequels will be entirely based on the original concepts of Mr. Lucas; therefore, no outside materials or ideas can be considered.

We greatly appreciate your enthusiasm for STAR WARS and thank you for taking the time to write.

Sincerely,

Dorothy Alsup

Assistant to the Producer”

I slutet av 1980 hade jag en filmkamera i min ägo med vilken jag gjorde diverse alster som aldrig nådde någon annan vit duk än den ihopfällbara på cirka två kvadratmeter.

Fram till början av 1990 hade jag inte kommit så mycket längre i min litterära utveckling än vad jag hade gjort 1980, i alla fall inte påtagligt längre, och detta gällde även i slutet av 1990.

Fram till början av 2000 hade jag påbörjat och även i vissa fall fullbordat ett antal manus, såväl skönlitterära som facklitterära. Dock var jag fortfarande en komplett nybörjare, utan varken mening eller mål. Vad jag skrev, skrev jag på impuls och det kunde gå väldigt många månader mellan varven. I slutet av 2000 såg läget ungefär ut som det gjorde i början.

En plan … Kan det vara något?

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Hur dina bokmanus ser ut vet jag inte, men dina blogginlägg är i vart fall underhållande, tänkvärda och läsvärda.

  2. Tack så mycket!
    Jag är dock rädd att bokmanusen inte når upp till samma eventuella litterära höjder som inläggen. Träning ger emellertid så småningom färdighet, och cyberrymden får väl anses vara en av de träningsanläggningar där jag åtnjuter fri entré.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: