Manus på rekordtid

oktober 28, 2009 kl. 1:06 f m | Publicerat i Skrivande | 3 kommentarer

I söndags eftermiddag började jag skriva på den nya novellen. I går kväll fortsatte jag. Och nu, natten mellan tisdag och onsdag, är jag klar. När inledningsscenen uppenbarade sig för mig på söndagen insåg jag att jag skulle hinna greja en ny novell i tid, men jag kunde inte ana att den skulle bli så bra.

Ja, den blev bra. Framförallt slutet jobbade jag med som en galning så att det till sist blev en logisk och poängfylld final.

”We have a winner” sa jag till mig själv.

Hoppet är det sista som överger människan.

Håkan Tendell

 

Annonser

3 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. I morse postade jag kuvertet. Nu är det onsdag kväll och jag har läst igenom min novell och upptäckt det obligatoriska felet; den här gången en bokstav för mycket i ett långt ord. Jag tackar ödet för detta fel. Hade det inte funnits där hade jag levt i hybris under ett halvårs tid för att sedan krossas till våren. Nu blir det mer som att jag får bedja om att man skall ha överseende med min ofullkomlighet och se till helheten. Förstapriset kan dock inte komma ifråga: inte när man lämnar ifrån sig ett verk behäftat med ett fel. Det förstår jag. Jag förtjänar blott att glömmas bort, eller kanske ett hedersomnämnande. Nej, vari består hedern att skicka in ett stavfel till en novelltävling? Det är som att ställa upp med vidbrända bullar i en baktävling eller att gå omkring på Månen endast iförd en morgonrock. Det är inte professionellt och måste beivras på ett eller annat sätt.

  2. Faktiskt tror jag, att om detta är novellens enda brist och den i övrigt är fantastisk, att den mycket väl kan vinna första pris.

    Som att gå omkring på månen i morgonrock tycker jag inte att det är…

  3. Jag tackar för detta resonemang. Allt är alltså inte förlorat. Juryn kan tänkas se på mitt verk med toleransens fackla brinnande i bakgrunden. Det som inte är uttryckligen förbjudet i lag är tillåtet. Så måste det vara. Det är bara att föreställa sig hur man själv skulle ha fungerat om man vore jurymedlem. Enstaka skönhetsfläckar hade man sannolikt bortsett ifrån och istället koncentrerat sig på berättelsen och språket i stort. Det är i alla fall vad jag antar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: