Den inre monologen

oktober 24, 2009 kl. 2:02 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Jag fruktar att jag håller på att bli galen: inte så där smått galen som jag alltid har varit, utan riktigt galen, sådär så att man tappar koncepterna. I betraktelser ser jag tecknen. Hur länge kan jag betrakta tecknen med en sund blick? Och hur kan jag vara säker på att min blick ännu är sund? Det borde finnas lådor med hundra experiment för den som vill testa sig själv.

Å ena sidan vill jag ofta veta hur saker och ting fungerar, å andra sidan upplever jag mig ibland befinna mig utanför världen, som om den inte riktigt berörde mig.

Hur fungerar Afghanistan? Fungerar Afghanistan? Hur fungerar Irak? Fungerar Irak? Hur fungerar Sverige? Fungerar Sverige? Det är FN-dagen idag, men jag vet inte om FN fungerar. Hur fungerar ett träd? Hur kan i stort sett ingenting växa till ett monster av rötter, grenar och frukter? Varför drar inte solen åt sig fler kometer och slukar dem hela?

På sistone har jag varit luttrad. Jag har insett mina begränsningar. Luttrad är kanske inte det rätta ordet. Jag börjar bli osäker på ords betydelse. Jag förstår inte ens hur människor kan förstå varandra med ord. Vad är ett finger? Var slutar fingret, och var börjar handen? Nej, så kan man inte säga. Fingret är en del av handen. Var slutar fingret, och var börjar handryggen? Det är lättare att se var fingret slutar och var handflatan börjar. Där har de ritat streck. Är handen en del av armen? Är armen en del av överkroppen eller bara en av extremiteterna? Människan har röntgenblick. I alla fall om man håller utsidan av fingrarna mot en ljuskälla. Det gäller att ljuskällan blir ordentligt täckt så att den inte bländar. Då kan man se blodet, köttet och skelettet, eller åtminstone tycka sig se det. Ett finger är en del av hjärtat. Det är hjärtats tentakler som når dit ut. Ett finger är en del av hjärnan. Det är hjärnans tentakler som når dit ut. Det är hjärnan som beordrar fingrets rörelser. Det är hjärtat som transporterar bränsle till fingrets muskler. Om ett finger huggs av fylls hjärnan med smärta och hjärtat töms på blod. Allt hänger ihop. Människan är en helhet. Fingret är du.

Du ligger jämte en kvinna. Handen kupar sig. Två hjärtan bankar i takt. Det tunna tyget utgör civilisationen. Om blott människornas munnar ville tala skulle de båda veta kvällens slut, men nu måste deras händer tala i deras ställe. Munnarna har tagit paus efter kyssar och ord. Två hjärtan bankar i takt, och händerna vill komma i samma. En hand smyger under tyget. En annan hand säger: ”Inte än.” Två hjärtan bankar. Två kroppar andas. Universums centrum är funnet. Handen kupar sig på nytt. Tar djärvare tag. Där är värme och fukt och civilisationens tyg. Handen trevar återigen. Sakta in under tyget. Den andra handen lägger sig ovanpå. Vill bara följa med en liten stund. Visa att den är med. Att det är viktigt att den är med. Fingertoppar nuddar det sjöblöta. Ett finger sjunker ned. Vem minns längre tyget? Snart skall det ändå träs bort och kastas på ett golv. Kanske nära något av de andra plaggen.

Människornas kroppar skall skälva. Deras munnar skall flämta. De är två hjärtan, två själar, och snart ett gungande, pulserande, stort stycke kött.

En människa vandrar över sanddynerna och ser havet, men var slutar stranden och var börjar havet? Du står med fötterna i fuktig sand. Då och då sköljer vatten över dina fötter. Är du på stranden eller i havet? Du går ut så att vattnet når upp till knäna. Du kan inte simma i så grunt vatten. Är du på stranden eller i havet? Du går längre ut. Vattnet sträcker sig upp till midjan. Du kan fortfarande stå och läsa Göteborgs-Posten utan att tidningen blir blöt. Är du på stranden eller i havet? Du går längre ut. Nu är det så att du får stå på tå för att bottna. Kommer det en våg hoppar du gärna upp lite grann för att inte bli översköljd, och skulle du råka landa på ett ställe där du trodde att du skulle bottna, men inte gör det, får du lite panik, inte mycket, bara lite grann. Man vill gärna bottna när man förväntar sig att man skall bottna. När du bottnar med endast tårna är du ett lätt byte för en haj. Hajen kommer och tar dig i ett nafs. Inte ens om du ser ryggfenan på tjugo meters avstånd hinner du reagera. Vattnet är inte ditt rätta element. Du är en gratis lunch serverad i ett trendigt badmode. ”Dummen Schweden” tänker kanske hajen. Nej. Den kan inte tyska. Den har aldrig gått i skolan. Vi har gått i skolan i många år och skryter om att vi är smartare än djuren. Ändå klampar vi rakt ut i vattnet som om vi trodde att hajar bara existerar i naturfilmer och inte i verkligheten. För varje slags bytesdjur finns det minst ett slags rovdjur. Och en jättebläckfisk kan nå dig med en av sina långa armar och låta armen slingra sig runt din kropp och dra ut dig till sitt stora gap. Fast om du bara badar vid svenska kuster riskerar du inga människoätare. På västkusten är det enda som kan hända dig att du blir omringad av brännmaneter. På ostkusten är det enda som kan hända dig att du blir omringad av giftalger.

Land och havsbotten är samma sak. Det är bara mängden vatten som skiljer, och vattenmassor är inget annat än ett sovande regn. Fiskar flyger högt över Atlantlandets lermarker. Fiskar, fåglar, flygplan och ubåtar är formade efter samma mall. Tångruskor är bruna buskar i en trädgård. Krabbor och krokodiler lever i okunskap om människornas ord. Ingen människa förstår fullt ut vad en annan människa menar. Ord kan ibland förvilla mer än förtydliga.

Jag när en dröm om att flyga in i Saturnus, se ringarna på nära håll, se ringarna och mig själv upplösas i våra beståndsdelar;  stenblock, isblock, satelliter från främmande världar.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: