BOKMÄSSAN 2019

september 26, 2009 kl. 9:21 e m | Publicerat i Skrivande | 4 kommentarer

this is the future

Det får lov att dröja till år 2019 innan mina böcker ligger i staplar på bokmässan. Det får lov att dröja, och det kommer förmodligen också att göra det.

Att lära sig skriva är en långsam process.

Min skräckroman kommer dock att bli bra. Jag skall ge den så mycket tid den behöver. Det är gott om tid. 2019 ligger tio år bort.

När jag idag besökte mässan var min plan att inhandla en endaste bok, nämligen ”Ordets makt och vanmakt” av Jan Guillou. Men så efter ett par timmar flög plötsligt köpdjävulen i mig och på bara en minut stod jag med ”Så talade Zarathustra” av Friedrich Nietzsche, ”August Strindbergs levnadshistoria för 2000-talet” av Stefan Whilde”, ”Strindberg och skräcken” av Henrik Johnsson” och ”Vathek” av William Beckford i näven. Jag köpte böckerna trots att jag igår i praktiken delade ut mer än tvåtusen kronor till folk på gatan (när jag delade ut en massa exemplar av min bok ”Längtan efter bläck”). Och när jag kom hem betalade jag räkningen för ISBN-numret m m, vilket gick på tretusenfemhundra kronor. Men återigen: Allt vad registreringen och lanseringen av mina två egenhändigt författade böcker har kostat mig i år är inte bortkastade pengar. Hade jag fått leva om år 2009 hade jag spenderat pengarna igen. Det här var någonting jag behövde göra för att komma tillrätta med mig själv.

Efter impulsköpet införskaffade jag Jan Guillous bok. Sedan irrade jag omkring i lokalerna till stängningdags. Anledningen till detta var att jag tidigare under dagen hade bläddrat lite i en bok om Universum. Eftersom jag redan vet en hel del om Universum och boken kostade tvåhundrafemtio kronor gjorde jag den bedömningen att det dyra priset inte motsvarade det kunskapslyft jag skulle få om jag läste boken. Detta resonemang var naturligtvis en undanflykt eftersom jag helt enkelt var rädd för att göra av med för mycket pengar, och detta var ändå före det att jag hade gjort det där stora impulsköpet. Nåväl, mot slutet av dagen ville jag helt enkelt ha rymdboken, kosta vad det kosta ville. Men jag kunde inte hitta montern som den låg i. Jag fick för mig att den låg än här, än där. Ibland försökte jag mig på att leta strukturerat, men så hamnade jag på avvägar när andra montrar lockade mig, och så irrade jag i praktiken planlöst omkring. Ibland hade jag inte ens koll på väderstrecken: jag som till vardags är en levande kompass. Mitt magnetiska sinne var utslaget, och när jag för tredje gången på kort tid strök förbi Björn Hellberg vid hans ståbord bestämde jag mig för att ställa mig i ett hörn och avverka samtliga gångar under organiserade former. Bokmässan ser ut ungefär som Manhattan. Det finns ett rutnät, men det är inte alltid regelbundet, utan bryts av här och var. För att kunna avverka samtliga gator och avenyer på bokmässan måste man vara mycket uppmärksam. Till slut var klockan sex och en högtalarröst uppmanade folk att gå hem. När rösten hade pratat färdigt rundade jag ett hörn, och där låg den! Montern med boken om Universum! Jag grabbade boken och lade upp den på disken. Skulle expediterna neka mig att handla för att klockan var över sex? Jag var orolig, men de hade inget att invända mot mitt köp. Min lördag på bokmässan slutade således i succé. Det var härligt. Minsta lilla framgång i livet sköljer som balsam genom min själ.

Och fortsätter det på den vägen kommer kanske travar av böcker av Håkan Tendell att gå åt som smör på bokmässan 2019.

Den som lever får se.

Gothenburg by night

Håkan Tendell

 

Annonser

4 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Hej,

    Jag skriver kanske inte så ofta någon kommentar på din blogg, men jag följer den troget.

    Faktum är att jag är vansinnigt förtjust i din blogg, även om du borde dela upp en del av dina alltför långa inlägg i flera delar.

    Keep up the good work!

  2. Tack så mycket!
    Jag har dock inte förmågan att dela upp. Jag bara häller ut mitt hjärta tills tomheten infinner sig. Det är kanske därför twitter inte är något för mig. Men den dagen Khadaffi övergår från maratontal i FN till twitter skall jag överväga saken.

  3. Tja, det kan jag väl förstå.

    Men fler skulle nog läsa allt ditt hjärta häller ur sig om du delade upp det på fler inlägg.

    Jag menar alltså att efter att ditt hjärta hällt ur sig en lång text, så delar du upp den i t.ex. tre delar och publicerar som tre på varandra följande inlägg.

    Det skulle göra underverk för läslusten.

    Att mötas av tre inlägg som tillsammans är lika långa som ett jättelångt inlägg ökar faktiskt potentialen ganska kraftigt för att man ska läsa. Däremot är det inte så många som orkar läsa ett inlägg som är jättelångt.

    Jag vet att det är paradoxalt, men vem har sagt att människan inte skulle vara paradoxal?

  4. Allt detta är rätt och riktigt, men jag har så svårt för att vara rationell i sammanhang som dessa.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: