Välkommen till bokmässobloggen, bokmässebloggen, bokmässabloggen, bokmässbloggen 2009 eller vad det nu kan heta, det finns kanske regler för sånt, vad vet jag?

september 24, 2009 kl. 11:58 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Gothenburg book fair

Av hittills okänd anledning har jag blivit utsedd till en prominent gäst och sålunda fått mig hemsänt ett entrékort för bokmässans alla dagar. Som den otacksamme gåvomottagare jag är har jag inte skolkat från arbetet idag för att gå på mässan, och jag kommer inte att skolka i morgon heller. Jag kommer att bära samhället på mina axlar till ca kl. halv fem i morgon eftermiddag, men därefter är jag en fri människa för ett tag. Hur har jag då tänkt att fördriva återstoden av fredagen? Det beror alldeles på vilket mottagande min senaste bok ”Längtan efter bläck” kommer att få. Jag har nämligen fjorton exemplar som jag beställde hem före det att jag beslutade mig för att införskaffa ett ISBN-nummer. Och jag tänker dela ut dem. Gratis. Till folk på gatan. Om världen är så givmild att den ger mig ett entrékort till mässan vill inte jag vara sämre. Frågan är bara hur fort jag kan bli av med mina fjorton exemplar. Jag vet ju själv hur jag oftast reflexmässigt tackar nej när människor på stan vill ge mig saker, men det är ju i och för sig för att man är rädd för att man skall förledas in i något som kommer att kosta en multum. Ena dagen går man med på att svara på frågor i en enkät och tre veckor senare är man fången på en ranch någonstans och utför slavarbete åt en sektledare. Det är så det går till. Vad kommer folk att tro när jag delar ut böcker till dem? Kanske kommer de att tro att det är religiös smörja. Vid närmare eftertanke: Är det inte just vad det är? Vad innehåller min bok om inte svaren på de stora livsfrågorna: Hur skapades Universum? Är vi ensamma? Varför är det så svårt att slå igenom som författare?

Ponera att det i morgon dyker upp en grupp på fjorton ynglingar som alla vill ha en bok av mig. Bör de då få varsitt ex? Ja, varför inte? Då är uppdraget löst och så kan jag knalla in på mässan innan den stänger för kvällen. Eller så borde jag portionera ut böckerna lite grann så att ingen människogrupp får mer än ett exemplar var, och så får gruppens medlemmar idka högläsning för varandra på spårvagnen hem. Det är kanske bättre. Då når min litteratur största möjliga publik, särskilt om man inkluderar spårvagnspassagerare som sitter på sätena i nära anslutning till den deklamerande skaran. Med eller mot sin vilja kommer de att utsättas för mina ord. Ja, det är skrämmande vad man kan ställa till det, bara för att man är av den där sorten som gärna gör sina fingrar hörda.

På lördag och söndag skall jag i alla fall gå på mässan. Då kommer gåvan väl till pass. Tack så mycket! Av någon anledning har jag förtjänat gåvan och jag skall ta tillfället i akt att insupa atmosfären så till den grad att jag kommer att vara en ännu bättre författare när jag stiger ut ur mässan på söndagen än när jag stiger in i den på lördagen.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: