Längtan efter bläck

september 19, 2009 kl. 1:37 e m | Publicerat i Skrivande | 3 kommentarer

early autumn 2009

Man kan väl säga att hösten har slagit rot nu. Svagt börjar löven skifta i gult, det har blivit svalare i luften och folk går inte omkring och jämför solbrända armar. Ordningen är återställd.

     Nu är tid att se över sitt liv. Vad vill man åstadkomma? Hur kan man enklast åstadkomma det? Och hur skall man få sig till att faktiskt genomföra det?

     Sedan sommaren 2006 har jag vetat vad jag vill åstadkomma. Med åren har jag blivit mer och mer insatt i hur det behöver gå till för att bli lyckosamt. Och nu, den tidiga hösten 2009, är jag efter mycket om och men redo. Anledningen till att jag idag kommer att sätta den redan uttänkta första meningen på pränt i den nya roman som otvivelaktigt kommer att finna sin välförtjänta plats i människors händer är att mina förberedelser är avslutade: jag har helt enkelt skrivit av mig. Fullständigt. Utan gränser. Jag har blottat mitt hjärta med dikter och eruptioner kring kärlek, liv och död, universums ursprung och struktur samt jordens elände och glädjeämnen. Jag har läst dikter, noveller, blogginlägg och romaner. Jag har deltagit i skrivartävlingar, jag har studerat litteraturhistorien, jag har skummat igenom allehanda texter om vad man måste tänka på när man skriver, jag har brottats med viljan att skriva fritt och unikt och viljan att anpassa mig till branschens krassa verklighet.

     En del människor behöver kanske aldrig ta sig igenom en liknande process, men många har säkert gjort det på sitt sätt och nu har jag gjort det på mitt. Om tio år kommer jag kanske att anse att jag i september 2009 fortfarande befann mig mitt i denna process, men som det är nu, som det känns nu, har jag kommit över en tröskel. Det sista momentet i att ta sig över denna tröskel var att häromdagen beställa ett ISBN-nummer till min senaste bok ”Längtan efter bläck”. Som den rättrådiga människa jag strävar efter att vara vill jag bara påpeka att den som har följt mig genom åren inte kommer att finna något nytt i boken: den består helt enkelt av ett urval av mina dikter och mina inlägg här i cyberrymden. Förvisso kan varje surfare ändå ha stor behållning av alstret. Det är lättare, och för läsupplevelsens skull sannolikt mer behagligt, att läsa boken från pärm till pärm i favoritfåtöljen än att sitta framför skärmen och klicka sig fram och tillbaka.

     Med septemberlönen kommer jag att få slanta upp några tusen för ISBN-numret, distributionsmöjligheterna och evighetsarkiveringen av min bok. Det får det vara värt. Jag har i stort sett ingen annan hobby än att läsa och skriva och jag går väldigt sällan ut på krogen. På ett bankkonto gör pengar ändå ingen nytta. De skall rulla. För mitt skrivande var det viktigt att ta steget att göra en bok av mina djupaste grubblerier. Man vill bli läst: i nuet och i framtiden, och ingen vet något om framtiden. En dag kommer kanske Internet genom en terrorattack bara att upphöra att existera, eller så begår man en sedvanlig terrorattack mot sig själv och raderar vad man har skrivit. Det är därför det är så befriande att dokumentera det skrivna ordet i en bok. Då står det utom min kontroll att avgöra om texten skall leva för evigt eller ej. Inte för att jag har några planer på att radera vad jag här har skrivit, men det skänker ändå ro att veta att det inte skulle vara någon större förlust. På grund av att det mesta redan nu finns i tryck alltså.

     Kommer förresten Internet att vara för evigt?

     Sommaren 1980 tillbringade jag på ett konfirmationsläger i Hastings. Det resulterade i religiösa grubblerier av lättsamt slag samt en filmkamera. En super-8. Smalfilm. 8 millimeters. Plus en filmprojektor. Filmandet gick till så att man köpte en filmkassett som räckte för drygt tre minuters inspelning. Därefter filmade man, och så postade man filmkassetten för framkallning. Efter ett tag fick man tillbaka sin film. Det var en högtidsstund varje gång man satte upp filmduken, ställde fram projektorn, trädde in filmen i projektorn och satte igång maskinen.

     När super-8-filmens era gick mot sitt slut spelade jag upp mina filmer och filmade av dem med en videokamera och överförde materialet till en videokassett. Hur länge kommer den där videokassetten att vara spelbar? Minns ni när videon kom? Det fanns tre format; VHS, Video 2000 och Betamax. Bara VHS överlevde.

     Minns ni stenkakorna? 78-varvarna? Själv var jag för ung för att ha upplevt dess guldålder, men i min ungdom satt jag i alla fall ibland med en gammal vevgrammofon och spelade stenkakor. Undrar om det säljs några stenkakespelare nuförtiden? Grammofoner för vinylplattor säljs det åtminstone i viss utsträckning.

     Det var när jag 1991 skulle köpa Lena Philipssons platta ”A woman’s gotta do what a woman’s gotta do” på Grammoforum på Vasagatan som jag insåg att grammofonens dagar började bli räknade. Butiken var fylld av CD-skivor och jag blev hänvisad till ett särskilt hörnrum inne i butiken där man sålde LP-skivor för de som ännu inte hade hängt med i utvecklingen.

     Sommaren året dessförinnan såg jag henne förresten på Liseberg.

Lena Philipsson 1 Liseberg 1990

Lena Philipsson 2 Liseberg 1990

För tio år sedan skulle jag ha använt en scanner för att presentera dessa foton på Internet. Idag använder jag en digitalkamera. Och när Internet måhända upphör att existera någon gång i framtiden lever bilderna av Lena Philipsson kvar i mitt fotoalbum. Samma eventuella öde väntar texter. Vad som står i elektronik är kanske strax passé. Vad som trycks i bläck blir en evig succé.

     Men säg det till dem som bröt ihop när biblioteket i Alexandria brann upp. Vilken kunskap, vilken skönlitteratur gick inte där förlorad? Fysiska böcker och fotografier har sin fördel. Texter och bilder på Internet har sin. Tillsammans kompletterar de varandra.

Håkan Tendell

Annonser

3 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Hallå, har du sett det här? http://www.gotlib.goteborg.se/search~S6*swe?/aTendell,+H{234}akan/atendell+hz~akan/-3%2C-1%2C0%2CB/frameset&FF=atendell+hz~akan&1%2C1%2C

    ”1 exemplar beställt för Stadsbiblioteket Avd 5 Skönlitteratur på svenska 2009-09-17.”

  2. Häftigt!
    Så hamnar min roman alltså då till slut inom dessa gula tegelväggar …
    Det är smått fantastiskt.
    Återigen, ett stort tack för ditt rådiga ingripande.

  3. I can only imagine how much research you did for this great article. I’m impressed by how you have made it so easy to understand.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: