Schemat för morgondagen

augusti 7, 2009 kl. 11:59 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Too much is not enough

En fråga jag nyss ställde mig var: Hur dedikerad är jag?

Ja, hur dedikerad är jag egentligen på en skala?

Hur många gånger har jag ställt olika klockor för att forcera mig upp på morgonen och ta itu med mitt yrke?

Varje måndag till fredag gör jag det i min roll som domstolssekreterare, men hur ofta gör jag det i min roll som författare?

Svar: Såvitt jag minns har det aldrig hänt.

Ny fråga: Vad vilja jag med mitt liv?

Svar: Jag vilja kunna leva på mitt skrivande.

Fråga: Hur bra har jag lyckats hittills?

Svar: Icke så bra som jag hoppades för tre år sedan när jag stålsatte mig.

Fråga: Stålsatte mig?

Svar: Jämfört med mitt tidigare liv var det förvisso en stålsättning, men jag känner nu på mig att min användning av ordet är en skymf mot dess verkliga betydelse. Man skall inte förvränga ords innebörd. Därför ber jag att få ta tillbaka mitt vårdslösa uttryck.

Fråga: Vill jag ha det ogjort?

Svar: Ja tack, gärna. Och inte bara det förresten, men låt oss hålla oss till författarlivet. Det är bäst att inte fundera för mycket på annat.

Fråga: Vad tror jag krävs för att lyckas, om jag bortser från sådana världsliga ting såsom spelet bakom kulisserna, vilket jag ändå aldrig kommer att ge mig på, då jag anser mig för blyg eller för fin för att syssla med sådant, speciellt med tanke på att jag är det gudomliga, om än så länge missförstådda, geniet som vill bevisa för mig själv och resten av världen att jag kan åstadkomma någonting så bra på litteraturens område att jag inte skall behöva ta till metoder för att nå framgång. Det är mitt manus som skall slå världen med häpnad, ingenting annat. Men har jag inte redan trätt in i metodernas värld? Jag svettas ju över formuleringar i följebrev och jag låter trycka upp färgglada visitkort med reklam för min roman, och vore jag inte så blyg skulle jag stå utanför Ullevi i morgon och dela ut visitkorten till förbipasserande, för det är ju det jag vill, men jag törs inte. Varför vet jag inte. Vad var förresten frågan? Vad jag tror krävs för att jag skall lyckas? Ja, i mitt miserabla fall av blyghet, vilken jag dock oblygt koketterar med, vilket gör mig besviken, eftersom jag strävar efter att vara ett under av genuint goda egenskaper, vilket jag emellertid icke är då jag ännu räknas till människorna, handlar det helt enkelt om att jag måste skriva ett så bra manus som det bara är möjligt. Det måste vara så bra att folk njuter när de läser det. Då slipper jag kanske att fundera alltför mycket på det där sekundära som jag har förstått att man borde fundera på. Men har jag ännu svarat på frågan? Nej! Jag tror att jag slingrar mig. Ja, det gör jag. Det är ju uppenbart. Nu måste jag antingen svara på frågan eller tiga för evigt. Nå? Jo, så här är det: För att lyckas måste jag agera som om mitt liv hängde på det. Får jag inte ett manus antaget av ett traditionellt förlag före 2012 (ständigt dessa godtyckliga datum utan någon som helst förklaring till varför det anses nödvändigt eller realistiskt att målet uppnås senast just då!) kommer, ja, vad kommer att hända om jag inte når målet? Ingenting! Just det! Ingenting! Jag kommer bara att fortsätta att sätta upp nya mål, för livet hänger trots allt inte på det där gyllene manuset som dväljs i det stora töcknet. Och ändå vill jag ju ingenting annat än att lyckas! Det är ju detta jag lever för!

Fråga: Hur tänker jag gå tillväga för att lyckas? Och nu vill jag att jag är konkret när jag svarar.

Svar: Magistern! Jag tänker göra min hemläxa. Jag skall påbörja ett aldrig tidigare skådat studium av kultur i dess skiftande former, dock naturligtvis med tonvikt på ordrelaterad kultur såsom romaner, noveller, dikter, låtar och filmer.

Fråga: Det är ju oerhört! Bra initiativ! När tänker jag börja? Blir det redan i natt, eller blir det som vanligt när det gäller stora planer: en annan dag?

Svar: Redan i gryningen skall jag sätta igång mitt arbete, och jag skall banne mig, hör och häpna, sätta en klocka på väckning, ty nu är jag dedikerad. Att dagen skall sluta med en Madonnakonsert på Ullevi, det är redan skrivet i stjärnorna, men vad arbetsdagen skall börja med är ovisst. Kanske blir det så att Woody Allens film ”Manhattan” får inleda min storartade plan. Sedan blir det nog Fjodor Dostojevskijs roman ”Vita nätter” tätt följd av filmatiseringen av George Orwells ”1984” och vidare Albert Camus (eller säger man Camuses?) roman ”Främlingen”. Sedan alltså till Ullevi för att runda av det kulturspäckade dygnet med allas vår discodrottning.

Den 8 augusti kommer att gå till historien.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: