Iakttagelsen

augusti 1, 2009 kl. 3:07 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Längs Engelbrektsgatan utmed Vasaparken i västlig riktning gick jag idag när jag noterade att mina steg kändes mer stabila än vanligt. Det var som om mina fötters frånskjutande rörelser, armarnas pendling och jordgravitationen samverkade i ett noggrant utformat urverk. Då jag lät blicken glida utmed jordytan insåg jag också hur fullkomligt unik varje gatsten är. De var så unikt formade och hade så många skiftningar i färgen att de framstod som lika individuella som människorna här i staden. I ett rutformat men ändå avancerat mönster låg de placerade, och jag förstod då att stensättare är lika stora konstnärer som vilka andra konstnärer som helst. Det gäller att hitta den perfekta stenen med den mest perfekta av dess sex sidor att vända upp mot mänskligheten. Åh, om dessa gatstenar kunnat tala! Vad har de inte varit vittnen till under decenniernas lopp?

I höjd med Schillerska gymnasiet tog jag mig sedan an tegelstenarnas färg och form. Vid en första anblick tycktes de inte lika unika som gatstenar, men ändå var de naturligtvis fullständigt unika, var och en av dem. De hade alla ett personligt öde, och de var alla unika vittnen ur just sin synvinkel.

Plötsligt befann jag mig många kvarter längre bort: i början av Hvitfeldtsgatans långa stigning, och där fann jag att asfalt inte är svart. Den skiftar i alla möjliga färger, till och med i grönt. Det var helt enkelt så att jag vandrade på de förhistoriska tidernas förmultnade palmträd och dinosaurier. Ja, så var det. Palmträd och dinosaurier. Rakt under mina fötter.

Och jag gjorde den iakttagelsen att jag genom att studera världen med en mer naturtrogen blick skulle kunna beskriva densamma på ett bättre sätt i mina kommande romaner.

Håkan Tendell

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Åh, Håkan, jag började gråta när jag läste om misshandeln…Bra gjort med visitkoret, och två konserter! Jag håller tummarna för dig och ditt författarskap och för ett bra medelålderssliv! 🙂

  2. Det var en händelse som starkt bidrog till att forma den jag blev här på jorden. Men sedan jag fick mina visitkort gör det inte längre något, för nu mår jag väldigt bra. Jag lade några kort vid Kopparmärra, och så begav jag mig till Ullevi. Konserten började med David Bowies ”Space Oddity”, en av mina absoluta favoritlåtar, samtidigt som en slags rymdraket i scenkonstruktionen sprutade rök. Sedan kom U2 ut på scenen. De levererade sina tunga hits blandat med material jag aldrig förut har hört, men som ändå var medryckande på direkten.
    Jag tackar för de hållna tummarna och håller tummarna för dig också. Jag ser fram emot att läsa din roman ”Gerd”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: