Greetings from Gothenburg

juni 29, 2009 kl. 3:49 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Tendell - near the end of June 2009

Här i Göteborg är det varmt som vanligt, 30,3 grader utomhus, men bara 28,7 grader inomhus, tack vare att jag har ställt en bordsfläkt på golvet. Genom persiennerna ser jag att det är lite grådisigt ute, vilket passar mig bra, eftersom jag snart tänker ge mig ut på stan och inte i alltför hög grad vill attackeras av Solens dödsstrålar. I natt, eller i förmiddags, hur man vill se det, hade jag en uppenbarelse. Jag tyckte mig sväva bort från Jorden och fick insikt i Solsystemets urverk. Och jag såg de fysikaliska processerna i Solens inre. Och jag såg livets uppkomst på Jorden tack vare Solen. Fullständig harmoni.

Häromdagen beställde jag några böcker. Egentligen borde jag prioritera att uppdatera mitt sko- och klädförråd, men böckerna kändes helt enkelt viktigare att införskaffa. Det blev Fjodor Dostojevskijs ”Fattigt folk” och ”Vita nätter”, Émile Zolas ”Krogen”, Knut Hamsuns ”Pan” och Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”. Men hädanefter skall jag försöka koncentrera mig på tjugohundratalets litteratur. Jag måste börja leva i min samtid.

När jag för övrigt för en stund sedan funderade på ur vilken persons perspektiv mitt senast påbörjade alster borde berättas ur för att bäst skildra det som jag vill skildra, om jag nu överhuvudtaget är säker på vad det egentligen är jag vill skildra, hörde jag hur någonting tungt damp ner på hallgolvet genom brevinkastet. Förvånansvärt nog misstänkte jag inte till en början att det var något manus som hade sänts i retur, fast å andra sidan är ju det vanliga ändå bara att man får hem ett nätt och trevligt formulerat refuseringsbrev. Istället fick jag för mig att det var en bok i ett kuvert, men inte vilken bok som helst, utan en bok som inte fanns i den verkliga världen, men som skulle kunna finnas där om jag skrev den, och jag började fundera på hur en sådan bok skulle se ut. Hur skulle den boken se ut? Jag koncentrerade mig på omslaget till boken. Jag såg framför mig att det var ett tecknat, kolorerat omslag. Man ser en man i röd dräkt snett bakifrån. Han springer mot en rymdraket / ett rymdskepp. Ena stunden är det svagt eleverat. Nästa stund lutar det uppåt i ca 45 graders vinkel. Visionen växlar. Man vet inte varför mannen springer. Man ser bara att han springer i sin röda dräkt. Han har blont, vågigt hår och ser allmänt atletisk ut. Rymdskeppet är rödfärgat. Marken är gul. Himlen är blå. Det är de tre dominerade färgerna. Rött, gult och blått. Jag funderar på varför han springer. Är han jagad? Eller har han bråttom för att han vill undsätta någon på en annan planet? Man anar att han är en god människa som antingen jagas av onda eller vill jaga onda.

Jag går till hallen och ser att det inte finns något kuvert. Bara en massa reklam. Förmodligen var det brevinkastets igenstängning som lät mer som en duns än vad gravitationsekot från pappersmassan gjorde. Men det är inte bara reklam jag har fått. Jag har även fått ett vykort. Det är maskinskrivet och börjar såhär:

”Hej igen!

För ett tag sedan ringde vi upp och hälsade dig välkommen till DinEl. Vi erbjöd dig då att teckna ett avtal med Fast elpris eftersom det är billigare än ditt nuvarande tillsvidarepris. Just då var du inte intresserad och nu vill vi bara påminna om att du när som helst kan höra av dig och teckna om till ett förmånligare avtal.”

Sedan avslöjas numret till kundservice och så önskar de trevlig sommar.

Ingen har skrivit under vykortet. Det framgår inte i vilken stad de befinner sig i eller hur varmt där är i vattnet eller i skuggan eller om resan gick bra. Ett så tråkigt vykort, men ändå så trevligt på något vis. Jag har uppenbarligen vänligt, men bestämt, nobbat dem tidigare i mitt liv och de skickar ändå vykort till mig med förslag på hur mitt liv skall bli bättre eller åtminstone billigare. De är precis som jag. Om människor är ovänliga mot mig försöker jag vara vänlig tillbaks, för människor är i grund och botten goda även om de kan ha dåliga dagar. Fast jag är aldrig ovänlig mot telefonförsäljare. Ibland försöker jag säga tack, men nej tack. Ibland, om det är någon som är riktigt gåpåig, brukar jag erbjuda mig att tacka ja till det fantastiska erbjudandet om det kostar mig noll kronor för tre månader, för ett år, ja, för all framtid. Då börjar de bli tveksamma till om upplägget är lönsamt för dem, för på något sätt tycks det handla om att de vill tjäna pengar på mig fastän de utstrålar sådan altruism. Ja, alla måste vi få ihop till vårt dagliga bröd på något sätt och inget sätt är sämre än något annat, förutom om man är knarklangare, hallick, torped, girig direktör eller skrupellös politiker eller fackpamp, bara för att nämna några yrken som SYO-konsulenten aldrig föreslog att man skulle satsa på.

Att satsa på författandet. Jag skulle aldrig våga säga upp mig för att bli litteratör på heltid. Till det är bokbranschen alldeles för tuff. Hur många promille av alla insända manus tar förlagen sig an? Och hur många av de manus som trycks säljer i så många exemplar att författarna kan hanka sig fram på blott intäkterna från dessa?

En del människor är UFO-spanare på sina lediga stunder. En del, såsom jag, försöker slå igenom som författare. Den ena fritidssysselsättingen är inte sämre än den andra.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: