Tecken i skyn

juni 18, 2009 kl. 11:35 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Clouds over Gothenburg in June 2009

Friska vindar från Kattegatt blåser in över Göteborgs stad när aftonen nu arbetar sig allt närmare det klockslag från vilket ymnighetshornet skall flöda i veckorna tre.

I morse hade jag dock inga tankar på den magiska ledigheten, utan var fullt sysselsatt med att ge mig ut ur vindskupan för att göra en sista insats för samhället. Regnet smattrade mot taket och jag befann mig i ett tillstånd där jag vacklade mellan att vilja begagna mig av mitt paraply och att vilja ta regnet som en riktig man. Jag valde paraplyet. Att ta med sig det var dock inte så lätt eftersom det hade krånglat in sig i det inre av grenverket av mässingsdelar som min rockhängare består av. Jag ryckte och höll på, vilket fick till följd att ett antal femkronor och tiokronor började ramla ur en byxficka vars tillhörande byxa hängde på rockhängaren. Ljudet från mynten mot marmorgolvet eller vad för slags sten det är jag har i hallgolvet, jag är ingen kännare av stensorter, kryddade min milda upprördhet. Jag lyckades emellertid lugna ner mig, fick ut paraplyet ur dess fälla, plockade upp mynten och lade dem i en låda. Att jag lade dem i lådan förvånade mig eftersom jag nästan är nitisk på den punkten att de byxor jag till vardags använder skall innehålla ett antal mynt, så att jag aldrig skall behöva känna mig utfattig även om jag skulle få för mig att spendera samtliga sedlar i plånboken. Nåväl, jag tog mig ur lägenheten med mitt halvtrasiga paraply i hand. Det har varit halvtrasigt länge, men jag har inte kommit mig för att köpa något nytt. Ned för alla trapporna tog jag mig i rask takt och sedan ut på trottaren utmed Hvitfeldtsgatan. Då upptäckte jag att min vänstersko läckte in vatten genom sulan. Jag hade lagat denna sko i vintras med klister, men nu hade lagningen tydligen gått upp och jag grämde mig över att jag bara för några dagar sedan hade slängt ett par andra skor bara för att de båda läckte in vatten vid hälen. Varför jag grämde mig kan jag nu inte förstå eftersom dessa skor hade gjort mitt obehag dubbelt så stort, högerskon i morse höll ju sig torr, men det är väl så att det alltid finns något som man kan gräma sig över, hur bagatellartat eller ologiskt det än kan vara. När jag kom ut på Kungsgatan vid gamla Televerket mötte mig en kylig östanvind som försökte motarbeta min vandring. Jag fällde ner paraplyet i sned vinkel framför mig och bet ihop. Vänsterfoten var redan genomblöt fastän jag hade försökt undvika att trampa i vattenpölar och jag frös och Domkyrkans klockor klämtade. Där Kungsgatan övergår från vanlig gata till gågata såg jag att man hade grävt upp en stor del av gågatan. Jag retade mig på detta tilltag oaktat dess förmodat vällovliga syfte. Jag var så van vid att alltid gå precis i mitten av gågatan, och när jag då tvingades att stryka utmed en husvägg kände jag mig nästan frihetsberövad. Bättre blev det inte av att jag i följande ögonblick fann mig vara glömsk eftersom gropen hade tett sig som en överraskning för mig fastän jag så sent som under gårdagen, på väg hem från jobbet, hade hamnat i en återvändsgränd av avspärrningar eftersom jag läste en kvällstidning samtidigt som jag gick och inte höll något öga på vilken sida av den avlånga gropen jag borde gå. Nåväl, utmed Västra Hamngatan blev jag lite gladare till mods, för där är det nämligen så att det regnfria dagar klibbar fast en osynlig trädavsöndring som gör att det uppstår irriterande ljud från skosulorna när man går, speciellt om man går till höger i nordlig riktning längs den västra trottoaren. Det har fascinerat mig att jag ofta väljer att hellre gå på det vedervärdiga underlaget än att stryka utmed husväggen dit fiendens trupper inte når. Kanske gillar jag inte att stryka utmed husväggar eller också är det bara så att några träd minsann inte skall få bestämma över hur jag väljer min färdriktning längs en trottoar. Nåväl, i morse blev jag riktigt upplivad av att se trottoaren i vattenbad. Den lede fi hade garanterat redan sköljts ner i kloakerna och det var nästan som att jag njöt av att känna vattnets klafsande i vänsterskon. Jag kom ut i korsningen Västra Hamngatan / Södra Hamngatan där jag i vintras på ett nollgradigt underlag halkade våldsamt och höll på att slå ihjäl mig. Minnet av denna händelse spädde på mitt lyckotillstånd eftersom det var den nära-döden-upplevelsen som fick mig av avbryta min långa skrivarpaus och i desperation se till att en gång för alla ge ut en riktig roman. Och som om detta inte vore nog muntrade jag upp mig ytterligare genom att som brukligt först kontrollera hur mycket klockan var genom att titta på Tyska kyrkans urtavla och sedan vrida huvudet långt åt höger för att se vad urtavlan på det lilla tornet vid Arkaden i Brunnsparken visade. Någon noggrann mätning har jag aldrig gjort, men det tycks mig som om urtavlan vid Arkaden går cirka två minuter efter Tyska kyrkans. Detta är alltså något jag gläder mig åt om morgnarna, som om jag har fått tid till skänks eller något, och detta trots att jag skäligen misstänker att det är Tyska kyrkan som visar den korrekta tiden. Ibland önskar jag att jag vore normal, men vad innebär det egentligen att vara normal, och finns det någon enda människa som är normal eller som åtminstone upplever sig vara det?

The German Church in Gothenburg in June 2009

Tyska kyrkan betraktad genom ett köksfönster.

The Dome in Gothenburg in June 2009

Domkyrkan betraktad genom samma fönster.

Lovely clouds over Gothenburg in June 2009

Nära nu.

Genom decennierna har jag färdats.

Allt som gått mig emot skall nu bliva min lön.

Mina tankar, mina händer, de skola vägledas av kraften.

Jag är tacksam.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: