Ovisshetens gränsland

juni 7, 2009 kl. 10:23 e m | Publicerat i Skrivande | 5 kommentarer

I morse, vid tolvsnåret, sysselsatte mig tanken att jag i sommar efter varje månadslön borde beställa hem ett stort antal exemplar av min roman och förutom i Göteborg åka till Stockholm, Oslo, Malmö och Köpenhamn för att lägga dem på diverse parkbänkar.

Vad tänkte jag på?

Jag äger två par jeans som håller på att gå sönder, men kommer inte att ha råd att köpa några nya förrän efter löningen, och så får jag då denna formidabla idé att jag hela sommaren skall leva utfattig och resa runt och skräpa ned Skandinaviens storstäder.

Har jag levt som en förlorare i så många år att jag nu, när jag äntligen är skuldfri, inte klarar av känslan av att inte befinna mig på ruinens brant? Var det därför jag i morse var beredd att försäkra mig om fattigdomens härliga självplågeri?

Eller trodde jag möjligen att det skulle vara en god investering? Att tusentals kronor omvandlade till pocketböcker i händerna på flanerande storstadsbor inom de närmaste månaderna skulle generera ett sådant rykte och därmed försäljning att min roman skulle gå med vinst? Förstod jag inte att detta projekt, med de utgifter som redan har intecknats i det, är en förlustaffär som heter duga? Såvida inte mitt manus är någonting utöver det vanliga. Och om det är det kommer det att räcka med alla de recensionsexemplar som jag skall skicka till tidningar och magasin.

Jag drömmer om att kunna leva på mitt skrivande. Jag har nyss gett ut min första roman. I min vildaste fantasi kommer den som film om några år. Och i den verkliga världen … den värld där jag betalar skatt och räkningar, där måste jag se till att hålla hårt i pengarna.

En adelsman kan kanske ge ut en bok och frikostigt dela ut exemplar till allmänheten. Men jag är ingen adelsman. Jag är arbetarklass. Jag har kämpat med mitt liv, med mitt jobb och med mitt manus. Frukten av mina ansträngningar är vad jag har idag. Denna frukt skall jag inte kasta bort på riskfyllda äventyr. Är min roman usel förtjänar den att glömmas bort. Är den fantastisk kanske den hamnar på någon kultursida och får beröm och som en följd av detta kanske den skänker glädje till läsare här och var ute i landet. Och själv kommer jag då kanske att få råd att resa till Skandinaviens städer i hela och rena kläder.

Jag gjorde vad jag skulle göra. Jag skrev en bok som blev klar. Men nu, vad händer nu? I gränslandet befinner jag mig. 

Håkan Tendell

Annonser

5 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Sorglig ekonomi, check; trasiga jeans, check (plus Karlssons klister i jympadojorna, check); rosiga författardrömmar, check. Vad göra, vad göra? Only one way to go: Fortsätta skriva och fortsätta drömma.

  2. Jag lagade ett par skor med Karlssons klister i vintras. Frågan är om man kan tillämpa metoden på jeansen? Nej, det är väl bäst att köpa två nya par jeans i sommar. Ett par blå och ett par svarta.

  3. Jag köper det mesta på secondhand. Kanonkläder till inga pengar alls.

  4. Jag köpte en del second hand på 80-talet. Borde kanske börja igen.

  5. Tycker jag du ska göra. Och så ser jag att jag skrev ihop second hand. Även solen har fläckar…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: