The United States 1985

mars 22, 2009 kl. 11:05 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

watchmen

Watchmen

Baserad på serien av Alan Moore (text) och Dave Gibbons (bild)

Screenplay: David Hayter och Alex Tse

Regi: Zack Snyder

Filmen ”Watchmen” är en fest för alla sinnen, samtidigt som den tvingar en att tänka djupa tankar, och personligen blir jag nostalgisk på köpet då handlingen huvudsakligen utspelar sig 1985.

1985 – jag minns det som igår:

Jag tittar ut genom ett flygplansfönster och ser den gråa och gröna omgivningen komma allt mer och mer i jämnhöjd.

”California, here I come,” tänker jag.

Planets hjul slår ner på landningsbanan och bromsar in på Los Angeles International Airport.

tendell-in-los-angeles-1985

I fem veckor skall jag vistas i Kalifornien. Det blir fyra veckor i Los Angeles, en dagstripp söderut till San Diego, en bussresa norrut utmed kusten och några dagar i San Francisco.

los-angeles-memorial-coliseum-1985

På fyra veckor i Los Angeles hinner man med att se och göra en hel del. En dag agerar jag publik under inspelningen av ett avsnitt av ”Wheel of Fortune”. Vanna White är showens kvinnliga stjärna. Helt plötsligt ser jag mitt ansikte inzoomat på de TV-skärmar som är vända åt publiken. Det är mina fem sekunder av berömdhet. Amerika glömmer mig när Vanna White tar över rutan igen.

tendell-at-universal-studios-1985

Jag besöker de stora film- och TV-bolagen för att se mig omkring (idag hade jag inte besökt dem utan att ha en väska fylld med manus att dela ut). På Universal Studios hamnar jag vid en bil, en DeLorean. Den säger mig ingenting. Inte heller säger mig filmtiteln ”Back to the Future” någonting. Det är ännu några månader kvar innan filmen har premiär i Sverige.  

manns-chinese-theatre-1985

Mann’s Chinese Theatre. Den stora premiärbiografen i Hollywood. Jag köper en filmaffisch med Madonna och Rosanna Arquette från filmen ”Desperately Seeking Susan” (2009 har jag inte längre kvar affischen. Jag har slängt så mycket. Det är synd. Även planschen med fotot av människan på månen som jag köpte på Griffith Observatory – planetariet utanför vilket inledningsscenen i Terminator spelades in, ni vet den där scenen där Arnold Schwarzenegger går omkring naken och tar sina första trevande kontakter med lokalbefolkningen).

hearst-castle-1985

Hearst Castle. Den store mogulens palats. William Randolph Hearst var mannen som Orson Welles film ”Citizen Kane” handlar om. En lysande film. Gå och se den.

Kalifornien har många inbjudande stränder. Vid ett av mina bad lånar jag en body surfboard, en sorts platta av hårdplast som man lägger sin överkropp på när man vill simma långt utan större ansträngning. Det är skönt att simma på detta vis och jag kör på rakt ut i Stilla havet. Det är jätteskönt ända tills jag får för mig att vända om och ta mig in i land. Kalifornien ligger väldigt långt bort. Det är då tankarna på hajen dyker upp. Den stora, vita hajen. En haj som kanske just nu är på väg mot mig, redo att sätta käftarna i min försvarslösa kropp. Hajar dras till vilt plaskande, så jag försöker paddla med armarna på ett långsamt och rytmiskt sätt för att väcka minsta lilla uppmärksamhet hos den blodtörstiga besten. Att vilja ta sig i land så fort som möjligt, men för överlevnadens skull göra det långsamt är oerhört nervpressande, speciellt när man hela tiden tror att det finns något därnere i havsdjupet, något som snart skall närma sig havsytan och förvandla en till köttslamsor.

Det är inte bra att bada i havet. Man är inte i sin naturliga miljö. Man är ett lättfångat bytesdjur.

golden-gate-1985

Halvvägs ut på Golden Gate Bridge. Jag bedömer att jag inte kommer att hinna gå över hela bron och sedan vända tillbaka, gå in till stan och hinna med flygbussen som avgår från downtown San Francisco. Jag beslutar mig för att avverkandet av den andra halvan av bron får bli en anledning för mig att återvända till staden någon gång i framtiden.

Ett par dagar tidigare håller jag på att hamna i klorna på en religiös sekt. Jag går omkring på stan och stöter på ett bokbord med glada människor och banderollen ”International Youth Student Center” eller något i den stilen. De lockar en med gratis middag om man återkommer klockan sex på kvällen. Då skall man få bli ivägskjutsad till ett ställe där man kan få umgås med glada ungdomar från hela världen. Jag tackar ja. Gratis mat är aldrig fel. Klockan sex är vi ett antal personer som får hoppa in i några skåpbilar och bli ivägskjutsade (Man skall inte bada i havet. Man skall inte hoppa in i okända skåpbilar). Gratismiddagen består av en tallrik kall gröt och ett par salladsblad. Till detta serveras kranvatten. Men gott om glada ungdomar från hela världen är det i alla fall. Vi får lyssna på en guru som pratar om fred på jorden och vilka fina saker vi kan åstadkomma, alla vi, tillsammans. Vi håller varandra i händerna och sjunger ”We are the World”. Därefter placeras vi runt små bord i mindre grupper med en från organisationen vid varje bord. Då börjar det jobbiga. Jag erbjuds att följa med till deras kursgård på en otroligt givande upplevelse, jag säger att jag snart skall resa hem till Sverige, de tar på sig att boka om min flygbiljett och sköta allt det praktiska, de vill så gärna att jag skall få uppleva det fina, och jag är en så fin människa själv som kan ge så mycket fint till andra och allt är så himla trevligt och snällt och man känner sig nästan dum som inte tackar ja till deras erbjudande, men jag står på mig och efter en stund ersätts den jag pratat med av självaste gurun i egen hög person. Han är om möjligt ännu trevligare än den förre snubben, och hans tunga är än mer slipad, men efter mycket om och men lyckas jag tacka för mig och ta mig därifrån. När jag kommer ut på gatan har jag ingen aning om var jag är någonstans, men jag skyndar mig bort från kvarteret och känner mig strax lugn och fri.

Ett år senare läser jag i en tidning i Sverige om den här sekten. En far har rest över till San Francisco och kidnappat hem sin dotter från en religiös sekt där hon i stort sett har fungerat som slav. I Sverige får hon professionell hjälp med att bli av med hjärntvättningen. Sedan berättar hon om hur hon blev uppraggad av sekten, och det är samma sekt och tillvägagångssätt som jag råkade ut för, och jag är tacksam för att jag hade själsstyrka nog att stå emot sektens metoder.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: