Att öppna ett kuvert

mars 20, 2009 kl. 10:35 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Ett helt vanligt kuvert. Det är högst sannolikt, gränsande till visshet, att det innehåller ett vikt A4-papper.

I kuvertets övre vänstra hörn: En adress till ett förlag.

Jag vill inte öppna kuvertet än.

***

Ovissheten är alltid värst, men ofta är vissheten inte så upplyftande den heller.

***

Kuvertet ligger på mitt skrivbord.

Jag kanske borde slänga det, oöppnat.

Mitt namn är felstavat.

Kuvertet är skickat med B-post.

Undrar vad det kan innehålla?

Men jag skulle aldrig kunna slänga ett kuvert utan att först titta vad det var i det.

På jobbet är jag sådan att om någon tvekar inför att öppna ett paket eller ett jättetjockt kuvert med hänvisning till att det kanske är en brevbomb, erbjuder jag mig alltid att öppna det. ”Jag har ändå ingenting att leva för. Dessutom är jag soldat. Det är mitt jobb att offra mitt liv för att rädda andras,” brukar jag säga.

Fast kriget är över nu. Det tog slut när ryska ambassaden protesterade mot framförandet av den svenska melodifestivalunderhållningen Tingeling. Hade ryssarna haft lite stake i sig hade de tigit still. Att protestera mot en troschock i TV, det är under Rysslands värdighet. Vi snackar trots allt om en nation som offrade miljontals soldater för att befria Europa från Hitlers grepp. I väst är vi så påverkade av alla anglosaxiska filmer om andra världskriget att vi har lätt för att glömma bort vilket folk det var som faktiskt drog det tyngsta lasset när det gällde att krossa Nazityskland. Undantaget, såvitt jag vet, som bekräftar regeln är dock filmen Enemy at the Gates. Storyn är måhända hämtad ur luften, men bara genom skildringen av slaget vid Stalingrad påminns man ändå om vad ryssarna bidrog med. Detta ursäktar naturligtvis inte deras senare brott i Östeuropa, i Afghanistan, i Tjetjenien och i Georgien, men precis som en människa är också en stat fylld av såväl goda som dåliga egenskaper och beteenden.

Det ligger ett kuvert på mitt skrivbord. Jag glömde bort det. Ville jag möjligen glömma bort det? Förneka dess existens?

***

Nu skall jag öppna det.

***

Brevet ligger kvar i kuvertet, men andas numera luft. Vad är det på väg att säga mig? Jag skall ta upp brevet ur kuvertet, halvblunda och täcka för texten med kuvertet. Sedan läsa en rad i taget.

***

Men tänk om det inte är som det brukar? Tänk om min lycka är gjord? Skall jag då inte förbereda mig på något sätt? Klä upp mig ordentligt, hälla upp champagne, sätta på en skiva med klassisk musik?

***

Vad hjälper det att tro? Bokstäverna i brevet kan inte byta plats. Det finns inget att be för. Mitt öde beseglades den dag brevet skrevs. Sedan dess har brevet färdats mot mig. Det åkte säkert tåg. Låg i botten av en säck och passerade Töreboda, Skövde, Falköping, Herrljunga, Vårgårda, Alingsås. Hela tiden visste det vart det skulle och vad det skulle säga till mig. Nu väntar det på att få uppfylla sin resas mål. Det vill bli läst. ”Döda icke budbäraren,” vädjar det till mig. Det har hört rykten om hur brev kan behandlas. ”Hellre en snabb sönderrivningsdöd än att plågsamt knycklas ihop och kvävas till döds i en soppåse.”

Kära brev, jag vet ännu inte vad du har att säga mig, men du – du har vetat hela tiden. Våndades du när tåget gled in på postterminalen vid Göteborgs central? Eller var det med spänd förväntan som du lastades ur? Drömmer du nu om att snart få absorbera champagne som kanske kommer att spillas på dig? Eller fruktar du elden? Hur det än ligger till, kära brev, kan jag inte lova dig att jag skall behandla dig på det ena eller andra sättet. Det får bli som det blir.

***

Jag tog ut brevet ur kuvertet, och då föll ett visitkort ner i mitt knä.

Oh

my

God.

This

ain’t

happening.

***

Jag sitter och ler som ett fån.

***

Detta är sjukt.

***

Behärskning. Behärskning. Behärskning.

Tankarna får inte fara iväg.

Det är inte med nödvändighet ett ja.

Det kanske bara är en uppmuntran om att jobba vidare och försöka på nytt när manuset har omarbetats.

***

Skall jag läsa brevet någon gång eller?

Kom igen!

***

Varför kände jag på mig att just det här kuvertet kunde vara kuvertet med stort K?

Eller gjorde jag det?

Satt jag inte tidigare och drog en slutsats av felstavningen och B-poststämpeln?

Jo, det gjorde jag.

***

Hallå!!! Läs brevet någon gång! Jag pallar inte längre!

Ok

Ok

Jag skall göra det.

Vill bara suga på karamellen in i det sista.

Ladda för triumfens ögonblick.

Fast jag kan inte ladda. Min hjärna är i upplösningstillstånd. Den vet varken ut eller in. Den vågar inte läsa brevet. Så är det! Jag har vant mig så mycket vid att förlora att jag inte kan hantera en seger. Jag är rädd för att jag för alltid kommer att förändras, att den människa jag nyligen var inte längre skall finnas till. Att vara refuserad var en del av min identitet. Jag var Jesus på korset. Vem blir jag nu? Framgången kommer att döda mig inombords. Om jag segrar nu, då har jag visat världen att den inte kunde knäcka mig. Vad har jag då kvar att bevisa?

***

Läs. För Guds skull: Bara läs! Det är bara bokstäver på ett papper. Svart bläck på vit botten. Vad är det med dig? Är du en sådan där idrottsman som är bäst på träning, men sämst när det gäller? Längtar du efter OS-finalen eller får du stora skälvan när du kliver in på arenan?

Jag är ingen vekling. Jag härdades i betongen. Jag har gått igenom stålbadet. Jag är redo för livet. Jag är redo att ta det här steget. Och nu gör jag det.

***

”Bäste Håkan (det börjar bra)

***

Tack för ditt manus. (Oh, my God. Säg det bara. Säg det!)

***

Vad händer nu: Jo, vi läser ditt manus. Vi har ett antal lektörer som läser alla manus vi får. Alla har olika bakgrund och syfte med läsningen. Innehåll, möjligheter, marknader, idéer, redigeringar, tänkta målgrupper etc. Sedan samlar vi alla intryck och gör en bedömning.

Detta tar litet tid för att vi får många manus. Det att det tar litet tid gör inte så mycket, för ibland är det bara bra. Man kan ju komma på nått nytt.

Du får gärna höras av om du undrar över något eller så, men vi ville med dessa rader tala om att ditt manus kommit fram och att vi jobbar med det även om det är tyst.

Tack för ditt visade förtroende.

Bästa hälsningar …”

***

Ja, det var det det.

Jag ler inte längre som ett fån. Jag skrattar uppgivet.

Jo, nu ler jag som ett fån igen. Jag vet inte varför.

Jo, därför att för ett tag befann jag mig i drömmen på riktigt, eller hur man nu skall uttrycka det.

Det här var det längsta brev jag någonsin har fått från ett förlag. Helt klart också det allra mest glädjande. De skall verkligen analysera mitt manus. Det gör mig glad. Speciellt eftersom det är den renodlade kärleksromanen de har fått – den som jag är så himla nöjd med. Finslipningar kan säkert behövas, men min kärleksroman är i stort sett redo för marknaden.

Fortsättning lär följa. Jag känner på mig att detta kan sluta lyckligt. Åtminstone vill jag tro att jag känner det på mig. Jag fick provsmaka segerns sötma. Det var en för mig ovanlig smak, men jag skall nog kunna vänja mig vid den så småningom.

Gode Gud, låt mig nu inte förbliva opublicerad i resten av mitt liv. Det skulle verkligen vara försmädligt. Varför fick jag en skymt av paradiset om det inte var för att förbereda mig på inträdet i detsamma?

Hälsningar

Håkan Tendell

Den store syndaren och hädaren som icke förtjänar något annat än att kräla i smutsen som det simplaste av djur.

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Om dina romaner är lika intresseväckande som detta blogginlägg, kan jag inte begripa hur du skulle kunna undvika att bli en publicerad författare.

  2. Verkligheten överträffar dikten.
    Mina romaner är nog inte lika spännnade, men här fick jag ju i alla fall ett gratis skrivträningspass. Förhoppningsvis kan det ge resultat i mina framtida skönlitterära ansträngningar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: