Synecdoche, New York

februari 8, 2009 kl. 11:57 e m | Publicerat i Skrivande | 3 kommentarer

synecdoche

Synecdoche, New York

Manus och regi: Charlie Kaufman

Man går omkring och tänker att den filosofiska roman man skrivit kanske är för märklig. Men så går man på bio. Och märker att ingenting är för märkligt. En alldeles underbar film. Man kommer ut på gatan och ser husfasaderna som teaterkulisser. Filmens slutreplik ekar i huvudet. Och man inser att klockan tickar, men också att det omöjliga är möjligt. De manus man skriver kan få möta en annan värld än bara den de ser under resan från postlådan till papperskorgen. Möjligheterna att åstadkomma något till behållning för andra är outtömliga. 

Håkan Tendell

Annonser

3 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jag måste se filmen, älskar hans filmer, särskilt ”I huvudet på John Malkovich”, bra att du påminde mig! Verkar vara uppmuntrande för kreativiteten.

  2. 100 spänn för en biobiljett, vart är världen på väg…? Men du har rätt, vilka avtryck man kan skapa med bara ord i botten.Nåt att tänka på.

  3. Ja, den med Malkovich gillade jag också skarpt. Bara det där med våning 7 ½ … En sådan enkel grej, men ändå så effektfull. Det gäller att tänka utanför boxen (men även innanför boxen så att det hela håller samman).
    100 spänn. Jag minns inte ens vad biobiljetterna kostade förr (när nu förr egentligen var), men jag minns att en LP kostade 29 kr på Waidele. Jag minns Waidele, en skiv- och musikinstrumentbutik i två plan i korsningen Fredsgatan / Kungsgatan (i Gbg). När man köpte en skiva lades den i en mönstrad blåsvart påse. Det var lycka det på sjuttiotalet. På åttiotalet handlade jag mestadels på Grammoforum (rödvitsvarta påsar) på Vasagatan jämte Schillerska gymnasiet där jag gick från augusti 1982 till juni 1985. Nu går jag mest längs en memory lane i mitt huvud. Allt detta för min egen version av Prousts madeleinekaka och lindblomste: plastpåsarna. Och jag minns att jag gick med en konsumkasse i Los Angeles just den där sommaren, 1985, bara för att det kändes som att det var den rätta saken att göra.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: