Natt efter natt efter natt

november 22, 2008 kl. 10:59 e m | Publicerat i Skrivande | 4 kommentarer

tendell-picture-2008natt-efter-natt-efter-natt

Ovanstående bilder utgör mitt författarporträtt respektive bokomslag till mitt pågående bokmanus ”Natt efter natt efter natt”. www.kapitel1.se/hakan-tendell/natt-efter-natt-efter-natt

På skrivarsajten Kapitel 1 är alla författarporträtten kvadratiska och bokomslagen rektangulära, fast på höjden istället för på bredden. Tyvärr är jag inte så teknisk, och därför har jag inte lyckats med konststycket att behålla de rätta proportionerna på innehållet i fotona där, utan de har tryckts ihop i sin helhet, varför motiven ser ut som de skulle kunnat ha gjort i Kristallsalongen på Liseberg (om ni minns det där huset med lustiga speglar i alla varianter, detta hus som jag för övrigt är osäker på om det är rivet eller ej, i vilket fall som helst har jag inte varit inne i det på många år, men det är möjligt att det finns kvar).

Nåväl, jag har hunnit skriva fem kapitel. Kapitlen är lite kortare än vad jag nog skulle ha använt i ett vanligt manus, men det känns som mer läsvänligt, med tanke på text på datorskärm, att ha någorlunda korta kapitel som kan avnjutas under en kort stund.

När man lägger upp ett manus på Kapitel 1 skall man bland annat skriva en text som skulle kunna fungera som texten på baksidan av en bok. Baksidestexten till ”Natt efter natt efter natt” lyder som följer:

Ragnars framtid som journalist står på spel. Reportagemagasinet som han jobbar för går dåligt. Ragnar är äldst på firman, och hans unge chef tycker att Ragnar har sett sina bästa dar.

Ragnar sägs upp och får i uppdrag att bosätta sig i Göteborg i tre månader och skriva det bästa reportage som någonsin har gjorts om gangsterstaden Göteborg.

Om Ragnars reportage sedan kan få reportagemagasinets försäljningskurva att vända uppåt, har han fått ett löfte om att bli återanställd.

Ragnar är fast besluten att visa ungdomarna på firman att han fortfarande duger någonting till.

Välkommen in och följ Ragnars öde. Jag vet inte ens själv hur det kommer att sluta.

Håkan Tendell

Annonser

4 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Allright. Jag gillar tonen. Du har ett muntert anslag. Osentimentalt. Helt rätt.
    Snubben på tåget var bra. Och situationen som uppstod var fullt mänsklig.
    Hotellbruden är okej. Han måste ju lära känna människor. Romans? För all del. Om det servar storyn.
    Pastorn är lite over-the-top. Och i och med hotellet skiftar storyn fokus. Risken finns – jag spekulerar – att Ragnar blir ett vittne till mystiska tilldragelser, vilket gör honom till en passiv upplevare, istället för en agerande aktör som själv, på grund av tvingande omständigheter, driver handlingen framåt.
    Men vi får väl se. Still early days.

  2. Tack för berömmet.
    Det är bra att du påpekar det där att det gäller att Ragnar inte blir ett passivt vittne. Jag är fortfarande en rookie och har inte riktigt lärt mig hantverket ännu. Jag får se till att börja aktivera Ragnar ordentligt. Det är dock möjligt att jag inte hinner göra detta förrän i slutet av helgen.

  3. Jag har läst sjunde kapitlet. Berättelsen står och stampar. Hotellet, fruktar jag, är en återvändsgränd. Låt mig förklara: Jag är själv journalist. Ragnars beteende är ologiskt. Han agerar som en medelålders man ute på vift, som kastar förnuftet över bord för att uppleva äventyr. Det hänger inte ihop med inledningen, som snarare utlovar en historia där en uträknad föredetting klarar skivan och tar revansch.
    Ragnar måste träffa folk för att något ska hända… Det funkar så här: Redan första dagen går Ragnar till Stadsbiblioteket för att inleda sin research. Han tar kontakt med minst två myndigheter: polisen och det sociala. Han kollar också vilka politiker som yttrat sig i frågan. På alla dessa ställen finns det gott om människor och miljöer. Helt säkert har han fått med sig ett uppslag/ämne från sin chef, möjligen också en kontakt, typ en journalist på plats som chefen, eller Ragnar, känner från tidigare. Kanske gammal kurskamrat från någon mediautbildning. Faktiskt fullt trovärdigt.
    Angående uppdraget: Ragnar får inga tre månader för att göra ett reportage – möjligen tre dagar. En kompromiss, av litterära skäl, vore väl tre fartfyllda veckor. Men då sitter man inte och hänger på ett hotell. Som för övrigt redan är fixat av ekonomiavdelningen på hemmaredaktionen – kan utgöras av en person. Uppdraget är klart formulerat/begränsat, typ: Hitta en sweatshop där papperslösa jobbar för svältlöner. Fixa intervju med någon som jobbar där (ett måste!). Fixa bilder. Ställ polis, tjänstemän och politiker mot väggen. Lek inte polis! (Fast Ragnar måste förstås agera… annars ingen historia/roman.)
    Finns alltså massor att göra för Ragnar. Kröka på hotellet med brudarna leder ingen vart. Skriv en annan historia om det där hotellet. Tycker jag.

  4. Tack så mycket för denna initierade skildring av journalisters vardag. Jag lovar att sätta Ragnar i arbete så fort han har nyktrat till, möjligtvis med hjälp av ett telefonsamtal från hans chef. Nu jäklar skall han få göra skäl för sin lön.

    (OBS! Då jag ikväll har raderat det gamla kapitel 2 på grund av tekniska problem, är det kapitel 7 som nämnts numera kapitel 6)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: