Bokmässoblogg

september 26, 2008 kl. 11:58 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Ja, vad skall jag säga nu då? Jag har ju inte varit på årets mässa än. I morgon skall jag dock gå dit. Slut på meddelandet.

Nå, vad sägs?

Lyckades jag förmedla något av värde?

Alla som läser min bokmässoblogg vet nu att jag kommer att dyka upp på mässan i morgon. Jag förväntar mig därför att lördagen kommer att dra avsevärt mer folk än än vad som kom idag, vilket jag i och för sig inte kan ha någon aning om hur många det var, men som jag antar understiger den mängd besökare som i morgon kommer att knö sig in. Effekten kan å andra sidan bli den motsatta. Folk som inte vill mingla med misslyckade författare, om jag nu enligt grundlagen överhuvudtaget får lov att kalla mig författare då jag inte fått ett endaste verk godkänt av något traditionellt förlag, kanske undviker att komma då. Vi får väl se i morgon hur det ligger till med den saken. 

På tal om dagar hit och dit: Igår hade jag med en insändare i Aftonbladet som löd som följer:

”Ryssland har påbörjat färden mot det återuppståndna Sovjetunionen, USA är på väg in i en ekonomisk depression och Kina växer sig allt starkare. Det finns all anledning för oss i Skandinavien att se över vår organisation. Efter diverse experiment de senaste tusen åren tycks vi ha fastnat för att vara uppdelade i tre riken; Danmark, Norge och Sverige. Minnen från krig och herrefasoner har hållit oss skilda åt, men kan det inte vara läge nu att glömma gamla oförrätter och istället försöka försonas? Skandinavien är ju egentligen ett enda land. Likaså är skandinaviska ett enda språk, inom vilket danska, norska och svenska bara är dialekter. Vi är så vana vid att fokusera på vad som skiljer oss åt att vi ofta glömmer hur mycket som förenar oss; vårt miljötänkande, vår strävan efter jämställdhet, vårt värnande om det sociala skyddsnätet, vår vilja att ligga i framkanten av utvecklingen. Säkert skulle sammanslagningen av våra tre riken leda till många heta diskussioner i allehanda frågor kring gemensamma regler och rutiner, men vi har som sagt så mycket som förenar oss att vi nog skulle kunna enas om det mesta efter en öl eller två. Ja, i vart fall är ett enat Skandinavien ett högst möjligt scenario inom de närmaste tio åren. Alla kan ju bara börja med att ställa sig frågan: Vad kan vi vinna på att gå samman?”

Nog om detta. Jag borde sluta upp med att lägga ner så mycket energi på att försöka förbättra samhället när det är mig själv som jag borde förbättra.

Jag vet inte var jag skall börja. Jag kan bli bättre på allt.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: