I klarhetens ljus

september 9, 2008 kl. 11:22 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

När jag nu bläddrar i manuset slås jag av hur långt ifrån ett mästerverk det är. Längre än så har jag alltså inte kommit 2008. Och jag som siktar på att få mitt stora genombrott senast 2010 …

Tävlingen är så gott som avgjord. Av 20 miljoner skandinaver var det 2 miljoner som kände till tävlingen. 200 000 fantiserade om att delta. 20 000 började skriva. 2 000 har redan skickat in eller kommer att skicka in ett tävlingsbidrag. Jag hamnade inte på medaljplats, det kan avslöja redan nu, men det är inte så att jag kan skåda in i framtiden – det räcker med att jag skådar mitt manus.

Detta mitt manus är alldeles för actionspäckat. Som läsare av mitt verk ges man sällan någon chans att sjunka in i miljön och känna sig ett med hjältinnans liv. Scenerna avlöser varandra i rask takt. Det enda som går långsamt är den handfull inre monologer som bekräftar hjältinnans sköra psyke. Jag är så usel på att författa att jag överväger att sluta kalla mig författare och inte börja göra det igen förrän jag har en segerpokal eller ett påskrivet kontrakt i näven. Nej. Författare kommer jag alltid att vara. Det är blott fyra bokstäver som skiljer en misslyckad författare från en lyckad författare, men författare är man likväl.

Fortfarande är jag fast i den desperation som kännetecknas av att jag jämför mig med de stora och vilka framgångar de redan hade uppnått när de var i min ålder. Så länge jag befinner mig på den låga nivå som jag gör är det inte meningsfullt att jämföra mig med andra. Det viktigaste är att jag jämför mig med mig själv, att jag ser till att jag utvecklas, och att jag utvecklas så mycket att denna utveckling blir högst påtaglig i mitt skrivande. För varje verk eller omarbetning av verk bör jag överträffa mig själv.

Jag ångrar inte mitt manus. Det var en bra skola att med en sådan stor uppgift behöva hålla sig till en deadline, att hålla sig inom gränserna 8 – 10 kapitel och max 3 000 ord per kapitel samt att låta innehåll och ordval styras av det faktum att manuset skulle passa en särskild målgrupp. Det var en bra skola, men nu är den slut. Inte MVG, inte VG, men G fick jag, eller snarare gav jag mig själv idag efter att ha konstaterat min medelmåttighet.

När jag längre fram får det definitiva beskedet om mitt nederlag skall jag ta tag i manuset och ge det ett långsammare tempo. Därefter skall jag skicka det till ett förlag.

Bokmässan 2008 och sannolikt även bokmässan 2009 får bli de sista bokmässorna jag besöker i rollen som opublicerad. Det tycks mig mer och mer som om 2010 kommer att bli året då drömmen slår in.

Horder av människor har under seklernas gång fått sina manus publicerade. Det kan hända också mig. Det kan även hända dig. Vi har verkligen ödet i våra händer.

Sommaren 2006 skrev jag en dikt. Jag menade det då och jag menar det fortfarande. Vi går genom livet på en slipprig väg. Att då och då kravla i dess diken hör till livets gång. Ingen människa kan taktfast och felfritt marschera längs vägens mitt. Vi vet vilka vi är. Vi vet vad vi vill bli. Vägen är lång. Vägen är svår. Strävan är den största dygden.

*****

THE SPEED OF DREAMS

You know, there are so many dreams that can come true

if you work and if you pray.

No matter then how hard it seems

for me or you,

dreams, they will come true one day.

*****

Håkan Tendell

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Hej Håkan!

    Det låter som att du är på väg uppåt/framåt när det gäller ditt författande, när jag läser ditt inlägg: du har en klar redaktörsblick på din egen text, och ser vad du kan förbättra. Du kanske ser det själv, att du faktiskt har din egen kloke inre mentor? Så kämpa på, så kommer du i mål tror jag!

    Du har både ödmjukhet inför hantverket och kämparglöd – bra egenskaper!
    Johanna

  2. Tack så mycket!
    Med öppna ögon kan jag se vad jag skulle kunna göra bättre, och med samma öppna ögon kan jag förhoppningsvis också ta till mig av vad detta bättre borde bestå av. Det är på sätt och vis stimulerande att ha så mycket kvar att lära av skrivandets hantverk. Det är en hel kontinent av kunskap som i det närmaste ligger oupptäckt framför mig.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: