Månsken

juni 28, 2008 kl. 4:27 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

En lång stund hade jag suttit försjunken över skrivbordet, allting stängt, allting släckt.

Detta efter det långa brevet, som så ofta med den stil som fängslade mig så oerhört, fastän jag endast ett fåtal gånger tillåtit mig att läsa dem efter det att jag lät åren som existerat upphöra att existera, precis som om det skulle avhjälpa resultatet av vad jag i oförstånd, missförstånd och gränslös kärlek kvävde så till den grad att det jag ville skänka som behag istället blev till besvär för den som jag ville mer väl än mig själv. Men var det verkligen så att det var mig själv jag brydde mig minst om och inte det omvända? Förvisso hade jag skäl att vilja bli älskad, men än större skäl såg jag mig ha att ge min kärlek till den som jag ville skulle få den, och så blev jag en del av bekymren och inte som jag trodde och önskade hjälpen på vägen.

Och egentligen borde jag inte mer fundera på saken då det var många år sedan vi kysste varandra farväl och all tid som därefter varit upphört att existera.

Nyss satt jag försjunken över skrivbordet, ögonen mot mörkret, minnet bland minnen som aldrig funnits, och jag såg ljustrålar leta sig in och dansa över bordet. Månsken trodde jag det var. Min blick drogs mot fönstren. Persiennerna neddragna, hållandes en ljusgrå himmel på avstånd. Ingen måne, ingen sol fanns därute.

Håkan Tendell

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: