Regn av is

juni 15, 2008 kl. 10:02 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Liksom kvällen före började det att hagla. Gudarna gjorde kanske sitt bästa för att muntra upp honom och försätta honom i trans, men till det hade det möjligen krävts oavbrutet åskande följt av ett rejält ösregn. Han öppnade fönstret mot bakgården och njöt av det stilla hagelregnet, men något fattades honom. Han visste bara inte vad.

Den där kärleksromanen med den medelålders kvinnan i huvudrollen, han hade så svårt för att skriva den. Han tänkte att det kanske hade att göra med hans ädelmod, att det bar honom emot att skriva i jakt på världsliga rikedomar. Han var förvisso någorlunda ädel, men ändå inget föredöme, ty han var mer människa än munk. Problemet var kanske av så enkel art att han aldrig tidigare hade levt sig in i en medelålders kvinnas värld, eller någon kvinnas värld överhuvudtaget. Visst hade han under årens lopp hunnit med att fundera en hel del på kvinnorna, men aldrig hade han gjort detta enkla att stanna upp för en stund och leva sig in i en specifik kvinnas värld för att försöka se vad hon såg, för att försöka känna vad hon kände. Allt för mycket hade kretsat kring honom själv för att han skulle kunna se världen med en viss kvinnas ögon, och av den anledningen var det nog så att det var svårt för honom att skriva romanen. Men han lovade bot och bättring, även om han inte råkade ha någon särskild att lova det till.

Det skulle säkert gå bra med kärleksromanen. Denna kväll var det framförallt en annan roman som belägrade hans tankar. I tjugo år hade han funderat på att skriva om den sovjetiska / ryska invasionen av Sverige under det tredje världskriget. Det hade dock inte varit ständiga funderingar, utan funderingarna brukade dyka upp vid olika tillfällen med några års mellanrum. Denna kväll var ett sådant tillfälle. Den plötsliga funderingen gav honom två saker att tänka på: Dels varför han aldrig under tjugo års tid hade börjat skriva på just ett sådant manus, dels om det denna kväll var rätt tillfälle att börja.

Varför hade han aldrig börjat skriva? Hade han alltid varit tveksam till sin förmåga att göra den mäktiga skildringen rättvisa? Eller var det frågan om det gamla vanliga kaoset av manusidéer som flödade fram genom hans huvud vilka sällan fick tillräckligt med fast grepp för att hålla emot när nästa idé kom farande?

Var det rätt tillfälle att börja i en tid som denna när han redan hade påbörjat en roman till en romantävling och dessutom hade en annan genomtänkt roman på lager? Hade han inte försökt styra upp sitt liv så att han skulle kunna koncentrera sig på en sak i taget istället för att ta itu med allt möjligt på en och samma gång? Varför var han som han var och varför tyckte han sig så ofta bara se fällda bommar över alla de vägar som ledde till den gränslösa världen?

Han fann inga svar.

Håkan Tendell

 

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Det sägs att det är resan och inte målet som är poängen med det hela. Undrar då varför jag så väl känner igen det där med drösar av bråte som ligger i vägen överallt. Blir inte så mycket resande som röjande. Flisor i fingrarna i stället för svindlande scenerier. Hur som helst, lycka till med den ryska invasionen. Och med romantävlingen.

  2. Tack! Jag hoppas att den ryska invasionen blir av någon gång, i bokform…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: