Kanske sommarkrönikör eller följetongsförfattare

maj 29, 2008 kl. 8:17 e m | Publicerat i Skrivande | 4 kommentarer

Det har förflutit en stund sedan jag mejlade mitt bidrag till tävlingen där man kan bli sommarkrönikör för Expressen / GT / Kvällsposten. Fortfarande befinner jag mig i det harmoniska tillstånd där jag upplever att mitt tävlingsbidrag är bland det bästa jag någonsin har skrivit. Tävlingsreglerna var enkla: En krönika på högst 3 000 tecken inskickad senast 3 juni. Nu är det gjort.

Vad som inte riktigt framgår är exakt hur det vinnande bidraget skall utses. Läsarna skall få rösta och det finns en jury på tre etablerade krönikörer. Men hur skall det gå till i praktiken? Det är sånt jag vill veta. Kommer samtliga bidrag att publiceras på nätet och / eller i tidningen så att läsarna kan rösta fram de fem bästa bidragen av vilka juryn sedan bestämmer sig för ett, eller kommer juryn att vaska fram tre heta kandidater som folket sedan får rösta på? Ingen vet. Jo, Expressen vet, men inte jag. Min okunskap har i och för sig inte påverkat mitt bidrags innehåll. Jag gjorde mitt bästa och nu får vi se vad som händer.

En annan tävling som har dykt upp är Hemmets Journals nordiska romanpristävling. Deadline 1 oktober. Jag behöver inte berätta vad förstapriset är. Det räcker med att säga att tredjepriset ligger på 100 000 riksdaler. Då fattar man att detta är en tävling som man inte skall anse sig vara för upptagen för att hinna delta i. Hundratusen spänn! Det är ju en ren förmögenhet! Bara för att man är fattig, tror man att man är buddhist när man lyckas uthärda sin icke-materiella vardag, men när möjligheten ges att man blott genom skickligt skrivande i sitt anletes svett kan hamna på grön kvist, då är det som om man vaknar upp ur sin buddhistiska koma och inser att författardrömmen inte skall bestå av refuserade manus tills man dör, utan att om viljan att i framtiden kunna försörja sig på sitt författarskap är tillräckligt stark kan den också bli en självuppfyllande profetia. Och då har jag plötsligt svaret på det dilemma som tills alldeles nyligen bekymrade mig, nämligen det att jag hade planerat att under junisemestern komma igång ordentligt med min första professionellt utförda roman och inte visste om jag borde vänta med den och ta tävlingsromanen först istället för att skriva min planerade roman först och sedan försöka hinna med tävlingsromanen före 1 oktober. Då är det alltså klart! Tävlingsromanen går före det planerade mästerverket. Ingenting hindrar att också tävlingsromanen blir ett mästerverk, men jag har ju inte fria tyglar och därför kan jag inte för mig själv garantera att det blir ett mästerverk som går till historien. Enligt reglerna skall det vara en spännande underhållningsroman med en kvinnlig huvudperson. Hur lätt blir det? Jag tror mig veta mycket om kvinnorna, men en man kan aldrig fullt förstå en kvinnas inre. Å andra sidan står det inte att man skall gräva djupt i kvinnans psyke, utan det räcker med att resultatet blir spännande underhållning. 8 – 10 kapitel. Max 3 000 ord per kapitel. Juni, juli, augusti, september. Tre veckors semester i juni (i och för sig samtidigt som fotbolls-EM). Tre veckors semester i augusti (i och för sig samtidigt som sommar-OS). Teoretiskt sett krävs en produktion på ca 250 ord per dag, men i den beräkningen har jag varken avsatt tid för planering eller korrekturläsning. Men ändå. 250 ord per dag. Det blir en lätt match. Svårigheten ligger i att komma på grundstoryn. Och jag måste veta hur målgruppen ser ut. Det torde vara kvinnor i 40-, 50-, 60- och 70-årsåldern. Vad vill de läsa om? Arabiska prinsar som rövar bort suktande kvinnor, binder fast dem på sina kameler och rider ut till det lyxiga tältet i öknen? Eller tappra kvinnor som lyckas ta sig ur förhållanden präglade av grov kvinnofridskränkning. Nej, det var ju spännande underhållning det skulle vara. Jag började läsa när jag var fyra år gammal och gick igenom allt jag kom över, bland annat många exemplar av Hemmets Veckotidning. Kärlekshistorierna i den tidningen gick så gott som alltid till på följande vis: Kvinnan levde i ett förhållande som hade sett sina bästa dar. Då träffade hon den snygge läkaren / advokaten / arkitekten / piloten (de hade uteslutande dessa jobb). Han var charmig och hon blev förälskad. Hon vänstrade lite med snyggingen och var inställd på att lämna sin tråkige man. Då upptäckte hon att snyggingen inte älskade henne på riktigt. Hon intresserade sig på nytt för den man hon levde ihop med. Då upptäckte hon alla hans goda sidor som hon hade glömt bort med åren och så blev hon kär i honom igen. Slutet gott, allting gott. Men de historierna var noveller. Håller en sådan handling för tio kapitel? Knappast. Det måste till något mer. Min hjältinna skall kanske hångla med både läkare och advokater, arkitekter och piloter, för att sedan avsluta det hela med en affär med en bisexuell popsångerska eller filmstjärna. Ja, nu känns det nästan som att jag har någonting på gång och att det kanske är dumt att jag avslöjar allting här så att andra kan kopiera min story. Men det är en risk jag får ta. Följetongsromanen skall bestå av ca 30 000 ord och vad jag här har beskrivit är endast ett smakprov på en plötslig idé som lika gärna kan råka bli ersatt av en annan idé i morgon. Min flyktiga fantasi är kanske både en svaghet och en styrka. Av resultatet att döma från mina manusförsök genom åren har min fantasi mest varit en svaghet, men nu kan det kanske bli ändring på det. Sommarkrönikör eller följetongsförfattare. Eller sommarkrönikör och följetongsförfattare. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Håkan Tendell

 

Annonser

4 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Hej, hittade din blogg via Romanloppet. Spännande och intressant! Jag bokmärker på direkten, blir kul att följa dig.
    Men du, den där tävlingen tänkte jag ta och vinna faktiskt 🙂

  2. Det var väl ganska självklart att tremanna-juryn skulle utse sommarkrönikören och att läsarna sedan skulle ”rösta” när de läste krönikan varje måndag under sommaren. Någon formell läsaromröstning har det mig veterligen aldrig varit tal om. Hur skulle en sådan ha gått till? Det faller på sin egen orimlighet.

  3. Nja, det var väl inte så självklart. Jag har nog uppfattat det som att tremannajuryn väljer åt ett litet antal krönikörer, och så får läsarna rösta på dessa. Det är väl inte orimligt?

  4. Idag fick jag mejl från Expressen, och jag är en av de 30 finalisterna. Så nu kommer min krönika att publiceras tillsammans med fyra andra. Varje dag väljer läsarna och juryn ut ett av bidragen, som då blir dagens krönikör. Till slut blir det final mellan de sex vinnarna i delfinalerna. Det här ska bli spännande!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: