Först i solgasset på en bänk utanför Göteborgsoperan med utsikt över den glittrande älven, därefter i skydd från solen på trappan vid entrén till Konserthuset och slutligen, något bekvämare, lutad mot Konstmuseet, inledningsvis i solskydd av statyn längst till höger, sett från Poseidon, och fortsättningsvis, antar jag, även om det inte var något jag tänkte på just då, i skydd av hela Konsthallen (som jag aldrig har besökt, även om det ryckte lite i mig när jag på väg upp mot det största av Götaplatsens alla gula tegelmonument såg på en skylt att det var fri entré), satt jag i eftermiddags och i kväll och läste Fjodor Dostojevskijs ”Spelaren”. För cirka ett och halvt år sedan började jag läsa den, men avbröt efter ett par kapitel (ibland gör jag så, men återkommer till böckerna när jag är mer redo för dem). Idag läste jag samtliga kapitel, och jag kan inte säga annat än att Fjodor verkligen är skicklig.

Karaktärerna i denna roman … Imponerande. Inspirerande.

När jag slog igen boken fick jag gåshud, vilket tydligt avtecknade sig på mina bara lår. Om det var för att boken var så himla bra eller för att det betydde väldigt mycket för mig att ha läst klart den där boken vet jag inte. Det gör detsamma. Huvudsaken var att jag fick gåshud, vilket var som en krydda på de senaste dagarnas harmoni. Och nu när jag kom hem såg jag till min stora lycka att min roman äntligen finns tillgänglig på de stora nätboklådorna.

Sedan tidigare har den varit tillgänglig på Vulkan, men nu alltså även på Bokus och AdLibris för folk som är mer bekväma med att handla där.

Jag har också fått klartecken rörande det förhållande att man, om man inte vill ha sitt alldeles egna ex, kan be sitt bibliotek på orten där man bor beställa hem ett ex av

MÖRKER ÖVER MANHATTAN

av Håkan Tendell