Världsrymden väntar

Jag får inte ge upp, för vad jag har åstadkommit hittills räcker inte. Min roman är som tunt murbruk bland tegelstenar (ja, det där vita strecket på bilden är faktiskt en roman, tro det eller ej).

Min roman kunde i praktiken varit ännu tunnare då radavståndet i den är luftigt. Fördelen är dock att inte bara innehållet, utan också att texten i sig leder till lättlästhet.

20 583 ord. Inte mycket till en roman säger kanske en del. I vart fall uppfyller jag kravet att huvudpersonen genomgår en förändring. Till och med två förändringar skulle jag vilja påstå. En i början och en i slutet. Men jag håller med om att det inte rör sig om en tegelsten. Till mitt försvar skall dock sägas att på 20 000 ord får jag med tillräckligt mycket handling för att det skall räcka till en film av ordinär längd på ca 100 minuter.

Men varför skall jag försvara min roman? Den försvarar sig ganska bra på egen hand, om folk får för sig att läsa den.

Stanna vid detta skall jag dock inte göra. Jag borde ha mer att ge. Målet måste vara att lyckas komma på en historia som kan räcka till en roman så tjock att en besökare på ett bibliotek skall kunna läsa romanens titel på bokryggen utan att behöva stanna upp på sin färd mellan hyllorna, även om målet naturligtvis är att besökaren skall stanna upp när hon eller han i ögonvrån skymtar titeln.  ”Jaha, där är den där. Den borde man ju läsa någon gång. Den skall ju vara så himla bra, sägs det.”

Fantasier, fantasier, fantasier. Jag har inte lyckats komma på så mycket stoff att det ens räcker till tjugotusen ord. Måste utkristallisera mer. Om två och en halv vecka är jag tillbaka i ekorrhjulet. Då kommer jag att komma hem om kvällarna utmattad och icke i stånd att åstadkomma stordåd.

Måste ta till vara på den tid jag har. Måste bli bättre på att kunna tänka och agera som en författare även när omvärlden existerar. Måste bli bättre på att slappna av och bara fokusera på uppgiften.

Lycka till (till mig själv och andra)

Håkan Tendell