Världsrymden väntar

Första utkastet till manuset i romantävlingen är klart. Nu återstår bara att läsa igenom det från början till slut och kanske finslipa en del formuleringar. Men inte just nu. Det är morgonen den 31 augusti. Jag har suttit uppe hela natten för att nå mitt mål. Jag ville bli klar med första utkastet före 1 september. Senare idag får jag väl börja på finslipningen. Målet är att finslipningen skall vara klar senast fredag. På lördag har jag tänkt att printa ut manuset på nytt och korrekturläsa det. Därefter skall det postas. Det finns ingen anledning att gräva sig ner i detaljer ända fram till slutet av september. Jag vill få iväg det här manuset i fullgott skick så snart som möjligt. Sedan kan jag slappna av.

Håkan Tendell

Bara ett och ett halvt kapitel kvar på manuset till romantävlingen. Känner mig tillfreds med att manuset kommer att fullbordas i tid, oavsett om jag får något pris för det eller inte.
Ändå, i mina drömmar hoppas jag att det manuset skall innebära mitt genombrott som författare.
Jag har rivit alla murar runt omkring mig, de murar som jag tidigare reste som skydd mot regler om hur romaner skall skrivas. Jag ville inte veta av några regler, kanske några få, men inte alla. Nu vill jag dock veta av dem. Redan i våras började den processen. Steg för steg förlikade jag mig med tanken på att mitt ovetenskapliga sätt att skriva aldrig skulle kunna ge mig något annat än brev efter brev om refusering. Jag har nu gett upp tanken på att vara unik. Regler är till för att följas, och jag skall lära mig dem, och jag skall följa dem.
Bara i poesin kan man vara fri, men jag avser inte att dikta något mer, i alla fall inte de närmaste åren. 
Kanske borde jag följa fler av livets regler, inte längre sträva efter ensamhet, utan istället sträva efter någon att tycka om, någon att vara tillsammans med.
Fast det är svårt med samvaro. Jag älskar kvinnorna, det gör jag verkligen, men ensamvargen i mig hindrar mig från att dela något annat än en natt med dem, och inte ens det gör jag speciellt ofta nuförtiden.
Egentligen längtar jag efter en flickvän, men jag gör allt för att förneka den känslan. Varför vet jag inte. Förmodligen skulle jag må bra av att vara tillsammans med någon som tycker om mig. Och jag skulle vilja hitta någon som jag kan tycka om lika mycket, någon som kan flytta in hos mig närsomhelst, fast inte före den 1 oktober, för då skulle jag kanske inte hinna klart med manuset före deadline … Och det är kanske inte bra att vara allt för impulsiv heller. Å ena sidan tror jag på kärlek vid första ögonkastet, å andra sidan inser jag att det kan vara bra att lära känna någon ordentligt innan man flyttar ihop. Men varför måste passionen alltid stävjas av förnuftet? Dock, är jag redo att bli ihop så snart? Är jag redo att dela allt med någon redan i år? På nyårsafton får det ske. Om jag träffar någon som jag passar bra ihop med, skall jag be henne att flytta in hos mig på nyårsafton. Stadens fyrverkerier den kvällen skall glittra för oss.

Jag måste vara galen, eller också inte. Det är kanske inte meningen att jag skall leva som en munk i min vindsvåning i resten av mitt liv.

Vill du bli min flickvän?

Skriv ett parfymerat brev och posta det till Håkan Tendell, Hvitfeldtsgatan 2 A, 411 20 Göteborg.

Det är natten mellan fredag och lördag. Jag kommer kanske att ångra mig i morgon. Jag vet inte. Ditt brev får övertyga mig om hur bra allting kommer att bli om du flyttar in hos mig vid nyår.

Hälsningar

Håkan